Män måste ta ansvar för att män brukar våld mot kvinnor

Läs den meningen en gång till. Kvinnor. Inte gå hem själva.
Så elak som att påstå att uttalandet är ännu en variant på den gamla favoriten "men hon hade ju faktiskt en väldigt kort kjol, och hon flörtade faktiskt med massor av snubbar" tänker jag inte vara. Bara konstatera att det hade sett bättre ut om Tommy Håkansson sagt något i stil med "med anledning av den senaste tidens våldtäkter tänker vi lägga om våra scheman och synas mer även nattetid. Medborgarnas trygghet är viktig för oss".
Eller om någon politiker stuckit ut hakan och krävt att polisen skulle få de resurser som behövs för att KUNNA patrullera stadens gator lite oftare.

Själv går jag hem en sen onsdagskväll genom en öde och helt folktom Södra Promenaden. I höjd med Tingsrätten dyker en bil upp, saktar in och tutar länge, länge. Vem som kör ser jag inte, som kvinna lär man sig tidigt att undvika ögonkontakt med okända män.
Några veckor tidigare stod en berusad och okänd man i bara kalsongerna och bultade på min bastudörr på ett hotell i Stockholm. Och så vidare. Listan kan göras ännu längre.
Och nej, det är inte samma sak som att bli våldtagen. Däremot är det barn av samma maktstruktur. Den som genomsyrar både oss själva och samhället, den som säger att kvinnan är subjekt och mannen objekt. Att mannen är norm och mannen bestämmer. Ni vet, patriarkatet.
Och efter år av närmanden av liknande sort börjar man faktiskt undra.
Vad är det ni vill grabbar? Och, framför allt, vad är det ni hoppas få ut av tutandet och bultandet och visslingarna?
Kanske vill ni bara visa att det är ni som bestämmer, att ni när som helst kan skrämma skiten ur oss som inte råkar vara födda med en kuk mellan benen. Kanske tycker ni bara att det är roligt.
För inte kan det vara så att ni på allvar tror att vi ska falla för trakasserierna och ge er sex och kärlek eller något annat ni kan tänkas vara sugna på just då.

Känsliga läsare kan härmed betraktas som varnade. Den här krönikan hävdar, med bestämdhet, att gruppen män kan och ska betraktas som grupp utifrån sin könstillhörighet. Och till dess ni bevisar motsatsen är det gruppen mäns ansvar att enskilda individer av manligt kön brukar våld mot enskilda individer av kvinnokön.
Jag känner massvis av män. Män som hämtar på dagis och är pappalediga. Män som aldrig skulle göra en fluga förnär och män som väljer att gå över på andra sidan gatan för att inte skrämmas om de på vägen hem en mörk kväll råkar hamna bakom en ensam kvinna. Men det räcker inte.
För i verkligheten blir kvinnor misshandlade och ihjälslagna av män, i verkligheten tycker bara 55 procent av Sveriges 14-åriga grabbar (Skolverket, 1999) att en kvinna och en man som gör samma jobb absolut ska ha lika mycket i lön.
Och jag tror faktiskt att det kommer fortsätta att vara så ända tills tillräckligt många av er visar i både ord och handling att det inte alls är ok.
Till dess får väl resten av oss, vi som tjänar 82 procent av era löner och som helst inte bör gå ensamma hem på nätterna göra så gott vi kan. Och vem vet. En vacker dag kanske någon av oss slår tillbaka.