Mange Hellberg

Sundsvalls Mange Hellberg sveper fram med sin diskbänksrealism. Både roligt och träffande. Det finns helt klart ett innehåll som inte går att sopa under mattan. Rent musikaliskt är han ibland inte alls långt ifrån exempelvis Daniel Adams-Ray. Och det hörs också att det finns en bakgrund inom hiphopen. Samtidigt är kängorna mot samhället mer framträdande här. Fast just samhällskritiken är plattans svaghet. Det blir övertydligt och lite "duktigt". I stället är det så att Mange Hellberg blir otroligt mycket bättre när han inte blir för samhällskritisk. Då blir han kul och är nästan som en Rocky i sin analys av omvärlden. Exempelvis när han sjunger om att åka hem från krogen. Har vi inte alla mött den där taxichauffören som snackar mer än han kör? Samma lakan kan bli en ledstjärna här i livet. Eller när han ironiskt sjunger om den där personen som är så jävla "special". Bra. Men lite ojämnt.