När NT kommer till den lilla parken bredvid Strömmen har allsången, med dragplåstren Lotta och Linnea Källström, avslutats för en stund sedan.
Men det sitter ändå en hel del folk på bänkarna kring scenen och i fikatältet. De vet vad som väntar härnäst – dans till uppskattade orkestern Max Rogers.
– Ehrling Fredriksson startade Max Rogers 1961, säger Roland Engdahl, som själv gick med i bandet 1983.
Med så många år på nacken har medlemmar kommit och gått i orkestern, och man har hunnit med en hel del.
Bandet har gedigen tv-vana från bland annat ”Café Norrköping” och ”Nygammalt”, och kapellmästaren Ehrling berättar att på Augustifestgigen kommer det ofta fram dansare från förr och hälsar tillsammans med sina familjer.
Det tror han beror på att Augustifesten är något som de flesta går ut och deltar i.
– Vi tycker att det är kul att se gamla vänner komma ut och ta sig ett step, säger Ehrling.
Två av de som kommit för att se Max Rogers är Göran och Inga-Lill Alm från Katrineholm. De brukar besöka Augustifesten och just i dag har de hunnit med att gå ett varv på marknaden, se fakiren Curry och ta en fika vid vattnet. De hoppas orka stanna till musikfyrverkerierna vid Saltängsgatan.
– Vi är trötta i benen och såg att det var någonting på gång här, säger Göran och nickar mot scenen.
Det blir alltså ingen dans för paret denna kväll – men visst känner de till Max Rogers Orkester.
– Ja, för länge sedan både lyssnade vi på och dansade till dem, berättar Inga-Lill glatt.
Hon tycker att det är jättebra att orkestern har spelat tillsammans i över 50 år.
Klockan tickar på och publiken diskuterar gårdagens IFK-match mellan bänkraderna i väntan på Max Rogers.
– Ska vi ta en dans, Mona? ropar en herre i främre bänkraden till en kvinna en bit bort, som hojtar tillbaka att han nu presenterat henne för hela parken. Spridda skratt hörs.
Men efter förseningen , som uppmärksammas av den dansivriga publiken genom handklapp och muntra tillrop, kan så PRO Klockaretorpet-ordföranden Lars Carlsson äntligen välkomna orkestern upp på scenen.
Omedelbart när första låten ”Välkommen hem” drar igång skuttar två par upp på dansbanan och bryter isen.
Snart vimlar det av danspar, där stilen varierar från pigga snurrar till mer stillsamma tryckare.
När vi lämnar dansbanan är det fullt med folk i Refvens grund.
Kanske är de Max Rogers gamla vänner från förr.