Meg Ryan som vi aldrig sett henne förut

Regissören Jane Campion har alltifrån sin karriärstart med Sweetie varit en kritikernas gunstling. Hon har överösts med beröm och priser för filmer som En ängel vid mitt bord, Pianot och Porträtt av en dam. Med hennes nya film In the Cut förhåller det sig annorlunda. Den här gången har hon häcklats och på många håll har filmen hackats till slamsor.
Enligt min mening har Jane Campion blivit orättvist hårt åtgången, fast det villigt skall erkännas att den inte når upp till samma nivå som de ovannämnda filmerna. Men att bara avfärda den som många gjort förefaller mig att ta i onödigt hårt.

In the Cut är en erotisk thriller som bygger på en roman av Susanna Moore. Spelplatsen är ett New York skildrat i bilder mättade med olycksbådande och mörka stämningar. I centrum står Frannie, en ensamstående kvinna i begynnande medelålder som undervisar i modern litteratur vid ett college.
Vi får veta att hennes erfarenheter av män har lett till besvikelser och att hon närmast lever i celibat. Men i henne finns en stor sexlust uppdämd och den får sin utlösning då hon oförhappandes blir vittne till en sexakt mellan en man och en kvinna. Senare hittas kvinnan mördad och polisen söker upp Frannie som upptäcker att polisdetektiven som förhör henne har samma tatuering som mannen hon sett med den mördade kvinnan.

Motståndslöst dras den sexhungriga Frannie in i ett förhållande med polisen (Mark Ruffalo) och detta trots att hon efter hand - det sker flera mord - börjar misstänka att han kan vara den skyldige. Besattheten tystar helt enkelt förnuftets röst.
Filmens Frannie spelas av Meg Ryan (egentligen skulle Nicole Kidman ha haft rollen) och borta är hennes gamla helylletjejsimage. Här uppträder hon osminkad, mer eller mindre avklädd och med sex i blicken. Kanske har 41-åriga Meg kommit till en skiljeväg i sin karriär. Hon kan ju inte leka Doris Day hela sitt liv.