Miljöer som göder blivande studenter

Intentias vita byggnad ligger, till synes öde, som ett spöklikt kulturhistoriskt monument över en optimistisk IT-era. Det är lätt att se byggnader som monument när man besökt Universitetsparken i Linköping. För i det lilla grönområdet i det vidsträckta campus i Valla som avlöses av Mjärdevis teknikpark, har några studenter från Konsthögskolan i Stockholm ställt ut varsitt konstverk under samlingsnamnet Upp ur gräset!.
Och det kan vara så dags. Terminen börjar snart: ur medelklassmiljöer, som de radhusfasader som Jan Rydén byggt som ett slags Potemkinkulisser, kommer nykläckta studenter myllrande till det industriellt själlösa Linköpings universitet.

Och oavsett om man ser Rydéns kulisser som en påminnelse om de återkommande larmrapporterna om den sociala snedrekryteringen till högre studier eller som ett ironiskt försök att skapa lite kongenial hemkänsla för studenterna, så är det ett bra konstverk.
Effektivt och handfast och med förkärlek för det vita 70-talsteglet, de brunmålade träfasaderna och - inte minst - de tjocka, räfflade, opaka fönstren invid de slutna ytterdörrarna som saknar handtag.
Det är sådana miljöer som göder blivande studenter och som gör att Universitetet växer och tvingar Vallas gamla kolonilotter till rivning.

Martin Karlsson har på peterjohanssonskt manér och enligt Hazelius metodik sett till att en kolonistuga komplett med utemöblemang, fruktträd och staket bevarats åt eftervärlden i det skedet då studenter övergått från att odla sin trädgård till att odla sina karriärer.
Kanske bör de bli lite betänksamma när de studerar Johanna Gustafsson Fürsts Kunskapsmonumentet.
För liknar inte det här konstverket med det imposanta namnet barndomarnas sandhögar? Och där de dominerande teknologiska redskapen utgjordes av hink och spade, fjärran från civilingenjörernas hi tech-drömmar?
Om man är skarpsynt nog ser man att monumentet är byggt av barndomens gröt och socker och att resultatet, likt de nyförvärvade kunskaperna, hotar att erodera i det strilande regnet. Som tur är har konstnären tänkt på detta och försett sitt verk med ett partytältstak.
Likaså är Eva Arnqvists hyllor fyllda med grejor övertäckta med regndränkt plast. De är den synliga manifestationen av det pedagogiska projektet Ska vi byta grejor?

Tanken är att etablera en självgående byteshandel i parken när luspanka studenterna festat upp CSN:s nådegåvor. Själv är jag starkt frestad av tanken att lägga vantarna på ett paraply.
Mitt tillstånd är dock inte värre än att jag kan ta mig från Universitetsparken. Samma sak kan man inte säga om Natalie Sutinens Ofelia som på ett gastkramande vis ligger och flyter fritt i en damm. Hennes bara fötter sticker upp ur vattnet och man får känslan av att vara först på en brottsplats. Men brottet får förbli olöst, förövaren fri.Liksom konsten och tolkningarna av den.
Upp ur gräset! är en utställning arrangerad av Akademiska Hus och kommer enligt uppgift att pågå under flera veckor för att inte enbart studenter ska söka sig till universitetet.

Miljöer som göder blivande studenter

Nio konststudenter reser några platsspecifika konstverk i Linköpings universitetspark och ger studenter och övriga något att fundera över.