Miss Universum är varje mansgris mardröm
KONSERTMISS UNIVERSUMLaxholmskällaren
Snacket mellan de korta intensiva låtarna är det bästa. Miss Universum är varken ljuv eller skönsjungande, hon är varje mansgris mardröm och hon kräver den uppmärksamhet och det utrymme hon har rätt till.
Hon förklarar att man, för att duga som hemmafru, måsta vara både servitris, chaufför, psykolog och hora och ber publiken fråga sig själva vem det är som städar och tömmer kylen på sopor hemma. "Inte är det jag i alla fall" tänker jag, och känner skäggstubben växa. Sedan spelas låten Running a home.
Miss Universum ger småflicksdrömmen om att bli rockstjärna ett feministiskt ansikte. Hennes låtar är, sin politiska substans, ganska barnsliga och hon gör sig inte till på något sätt. Hon sjunger hur hon vill, dansar hur hon vill och klär sig som hon vill. Det märks att hon har roligt på scenen, och passar det inte har man inget där att göra. Som avslutning sjunger hon Across the universe, som är en hyllningssång till henne själv, men publiken kräver förstås extranummer.
Efter Shopaholic kommer mitt personliga favoritinslag från hennes förra föreställning, Modern Fart, där hon berättar om stjärnorna som leder henne rätt i livet -Simone de Beauvoir som säger henne att städarbete förtorkar kvinnans själ, Hildegard av Bingen som uppmanar henne att sätta åt maktens män, Den heliga Birgitta som talar om för henne att Gud är en höna som värmer sina ägg så att de blir levande ungar, och många, många andra stjärnor.
-Världen hade ingen plats för dessa stjärnor, men de tog sin plats ändå, avslutar hon.
Sedan faller alla ner och dör på scenen. Det är knäppt och roligt och när jag går därifrån är jag nästan lite kär.
Så jobbar vi med nyheter