Motståndsrörelsens mest enigmatiske man
Mellan dessa båda ytterligheter lägger sig engelsmannen Patrick Marnham i Jean Moulin - ledare för den franska motståndsrörelsen. Egentligen är det en biografi om motståndsrörelsens förmodligen mest enigmatiske man. Men bristen på fakta om honom - samlande symbol för motståndsrörelsen - har tydligtvis tvingat Marnham att teckna en mer allmän bild av motståndsrörelsens verksamhet. Moulins liv och person fungerar snarare som framställningens nav, än som dess huvudsakliga ämne.
Moulins tidiga liv är jämförelsevis lätt att teckna. Han växte upp i en utpräglat republikansk miljö och tack vare goda kontakter kunde han, efter studier och bohemliv i Paris, göra en lysande politisk karriär. Vid andra världskrigets utbrott var han landets yngste prefekt. Men från och med krigsutbrottet blir bilden allt mer undanglidande.
Var Moulin i själva verket sovjetisk agent, inte den självuppoffrande motståndskämpe han utmålats som? Sannolikt inte. Vem förrådde Moulin? Kring det kan Marnham bara spekulera.
Klarlagt är att han den tjugoförsta juni träffade några av sina kompanjoner i Lyon. Där greps han av Gestapo under ledning av Klaus Barbie, även känd som slaktaren från Lyon. Trots att Klaus Barbie sedermera arresterades och ställdes inför rätta, förblir svaret på frågorna om vem som förrådde mötet och vart Moulin sedan tog vägen oklara. Barbie gäckade medvetet fransmännen genom att ge dem mycket motsägande uppgifter.
1964 gravsattes Moulin, resterna av vad som påstods vara Moulin, i Panthéon. Det är den främsta hedersbetygelse fransmännen består sina nationalhjältar. Där vilar han nu jämte Voltaire, Zola och Victor Hugo.
Patrick Marnham har skrivit en spännande men tunn biografi om honom, en desto fylligare skildring av den franska motståndsrörelsen och, inte minst intressant, en analys av hur motståndsrörelsens historia politiserades efter kriget.
Så jobbar vi med nyheter