Murnane torr men långt ifrån tråkig

Sex författare, tre män och tre kvinnor, lever en klosterlik tillvaro i ett ensligt stenhus i några veckor. De får inte tala med varandra, inte ens suckar, nickar eller huvudskakningar är tillåtna. Huset är fullt av övervakningsutrustning för att kontrollera att alla regler efterlevs. Däremot får de läsa varandras skönlitterära texter, som emellertid vid slutet av vistelsen eldas upp.Om den här författarverkstaden handlar en av de tio berättelserna i Gerald Murnanes märkvärdiga bok Sammetsvatten. Det kan låta som en mardrömstillvaro ur kreativ synvinkel, men för Murnane är det nog snarare en idealisk plats. Om författarna hade tillåtits tala hade de dränerats på sin viktigaste tillgång: "övertygelsen om att han eller hon är det enda vittnet till ett överflöd av bilder i vilka all världens visdom kan läsas".Murnane, född 1939 och i dag ansedd som sitt hemland Australiens mest betydande författare, har något av asket över sig. Skrivandet förefaller vara en livshållning, en besatthet, och hans berättelser överflödar verkligen av bilder eller korta på varandra följande episoder. Samtliga berättelser handlar på ett eller annat sätt om minnet och platser. Berättelserna är fulla av ortnamn, ofta knutna till barndomen, och namnen och platserna är för Murnane vad madeleinekakan var för Proust.Berättelserna har mycket skiftande karaktär, men hanss sakliga och lätt ironiska ton lär man sig strax känna igen.Han har en fantastisk förmåga att väcka läsarens nyfikenhet och fantasi, locka honom eller henne att följa bildströmmen. Den väcker associationer till James Joyce medvetandeström, och det var faktiskt just Joyce som fick Murnane att i unga år överge poesin för prosan. Att poesin inte övergav honom bekräftas inte minst av många vackra naturskildringar.Berättelserna saknar yttre handling. De har ofta en biografisk bakgrund, men Murnane leker hela tiden med motsatsparet fakta och fiktion. Varför skulle jag hitta på något sådant, kan han plötsligt fråga läsaren som blir än mer osäker.Kronologin är uppbruten och vissa berättelser har karaktär av undersökning, men man behöver alls inte vara insnöad på postmodern teori för att fängslas av dem.Murnane är torr som de australiska grässlätter han så gärna skriver om, men långt ifrån tråkig. Det är som så ofta med mycket avancerad litteratur, tar man den på för stort allvar missar man humorn. Två av hans romaner finns översatta till svenska, men mer mångsidiga Sammetsvatten är den perfekta introduktionen till hans mångskiftande och säregna imaginära universum.