Jag tappar snart räkningen på hur många gånger jag ryser när jag läser Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik. Och hur många gånger jag måste lägga boken åt sidan.
För det är så infernaliskt berättat och så makalöst spännande.
Flera gånger slår det mig: Detta är ju sant! Glöm inte det! Och jag tänker intensivt på det när Seierstad tar mig till ännu en plats, till ännu ett tänkande – och det är så konkret. Som när det är dags att koka svavelsyra. Han skjuter upp det till kvällen, för han måste ha mat. Vad är det han köper? Rökt kött, bröd, godis.
Och sedan, när han kommer tillbaka till gården? Då väntar han till natten innan han fixar till svavelsyran. Dagen efter åker han till Oslo för att hämta paket, och på vägen skaffar han destillerat vatten, mikroballonger och en uppsättning hantlar. Det är på vägen hem som han ser en bil som han är säker på är en civil polisbil. Han tänker att nu kommer han att gripas. En bit före infarten till gården stänger han av motorn och tänder en cigarett. Sedan kör han sakta mot gården med dimljuset på. Väl framme upptäcker han att dörren till ladan står på gavel. Det är alltså någon där.
Så fortsätter det i Åsne Seierstads En av oss. Det händer att jag tänker att det här är fel, så här får man inte berätta om Utøya.
Men ännu fler gånger tänker jag att det får man visst. För här kommer parallellt berättelsen om alla offer. Och hur mycket historien om Breivik än fastnar, så är det offren som ställer sig framför honom, skymmer honom, hörs, syns, finns där. En elevrådsordförande. Killen med en friidrottarkropp. Flickan från Kurdistan som tar hand om barnet med hög feber just inför resan till Utøya.
De är här, med skotten, med överfallen, med alla fruktansvärda detaljer.
Jag ryser, det sa jag.
Att jag inte kan sova har jag däremot inte sagt.
Detta är porträtt i helfigur. Ingen blir bara effektiv dekoration eller talande exempel eller en bra anekdot.
I bakgrunden, som en dov ton, kommer det norska samhällets reaktion och, längre fram, alla frågor som vi behöver få svar på: Vad är det för en man, den där Breivik, han som på ön mördade en i minuten, han som varit så nära Fremskrittspartiet?
Seierstad ger oss honom, hans barndom, hans tänkande, hans vuxenliv, hans dåd, hans spelvärld. Hon har pratat med en miljon människor omkring honom, också med hans mamma, och läst allt som går att läsa.
Hon visar med de vassaste av bokstäver – och i långa stycken med de kallaste av ord – hur svår han är att förstå, hur lite de vanliga etiketterna säger.
Jag har läst mycket om detta det hemskaste av terrordåd, men Åsne Seierstad går längre än någon annan och når längre än någon annan.
Nu ska jag försöka sova.