Ofattbart omotiverat och oengagerande
Om filmen i Moskva gick upp som en sol föll den på filmfestivalen i Cannes samma år ihop som en pannkaka. Fiaskot var ett faktum och något internationellt segertåg har filmen aldrig upplevt. Snarare har den smusslats ut på biograferna.
Det är näst intill ofattbart att en så komplett oengagerande film som Barberaren i Sibirien har gjorts av Nikita Michalkov, samme regissör som står bakom mästerverk som Urga och Brända av solen. Här har vi en film som är så livlös att den borde ha haft konstant syretillförsel. För publiken blir den en pärs och ett uthållighetsprov på två timmar och 42 minuter. Michalkov själv har hävdat att filmen är ett konstverk med ett patriotiskt budskap och det patriotiska kan jag skriva under på men konst, nej, kitsch och inget annat är det.
Julia Ormond är en lättfotad amerikanska som kommer till Ryssland 1885 för att bistå Richard Harris med hans vidlyftiga planer på att konstruera en monstruös timmeravverkningsmaskin som skall meja ner de sibiriska skogarna på samma vis som en frisör skalar av huvudskulten. Fast så kommer kärleken i vägen i gestalt av en rysk kadett och inget blir som det var tänkt.
En tung börda faller på Julia Ormond i huvudrollen och dessvärre gör hon ett alltför slätstruket intryck för att hon skall kunna sägas klara sin uppgift. Inte blir saken bättre av att Oleg Mensjikov (som vi minns som angivaren Dimitri i Brända av solen) är mycket för överårig för att föreställa en 20-årig kadett. Regissören själv gör ett kort gästspel i filmen som tsar Alexander III, ridande på en vit springare med arvprinsen i knät. Någon falsk blygsamhet kan man inte beskylla den mannen för.
Barberaren i Sibirien omgärdas med en ramhandling som gör filmen ännu mer gumptung förutom att den känns helt omotiverad.
Så jobbar vi med nyheter