Pappersbokens framtid osäker

Ryktet om författarens död var betydligt överdrivet. De postmodernister med Roland Barthes i spetsen som dödförklarade upphovsmakaren för att istället omhulda texten fick ett par decennier senare se de återuppståndna författarna räcka lång näsa. Vem brydde sig om Texten kring millennieskiftet? Det var Författaren vi ville ha! Med hull och hår och naveln i fokus. Anhöriga och närstående fick huka sig: nu var det livet som skulle fästas på papper, och helst med namns nämnande. Och fick förlagen inte skandalkittlande real life stories så kunde man åtminstone smaska till med författaren i storbild på bokomslaget. På 10-talet doftar det åter gravöl. Den här gången gäller det förväntade frånfället självaste boken.Bokens död har många ansikten. Ett är gulnat papper och spruckna ryggar: när storförlagen trycker så billigt som möjligt på trähaltigt papper och limmar istället för att binda, och därmed undergräver hela idén med den bestående boken. Ett är "stängt"-skyltarna på de klassiska bokhandlarna och lifestyleprodukterna som fyller borden hos bokkedjorna. Ett är bibliotek med luftigare och luftigare bokhyllor, där volymer skickas en masse till återvinningskvarnarna för att det numera är upplevelser som ska prånglas ut. Men sedan finns det också ett som får tekniknördarna att utropa: boken är död, länge leve boken! En hård plastplatta med en skärm full av bokstäver. Mycket tyder på att 10-talet är decenniet då kampen kommer att stå mellan trycksvärtan och ettorna och nollorna. Det finns till och med ett årtal utsatt. "Den digitala boken tros gå om pappersboken 2018" - så lyder en rubrik från Svensk Bokhandel och det är förlagen själva som står för profetian. På Youtube kan man se Amazons läsplatta gå boxningsronder mot en inbunden lunta. Samtidigt deklarerar Vertigos Carl-Michael Edenborg att förlaget drar tillbaka sina e-böcker från marknaden, med argumentet att en e-bok faktiskt inte är en bok och att han är bokförläggare, inte elektriker: "Vi tänker inte reducera den litterära erfarenheten till den blotta texten."Återigen tycks det alltså bli så att texten är det centrala, men denna gång i en betydligt mer fysisk mening. Det är lätt att göra sig lustig över läsplattan, än så länge en elektronisk koloss med löjligt begränsat användningsområde: åtskilliga undrar hur det ska gå att kränga en digital produkt som man varken kan ringa från eller fota med. Själv tror jag att just multifunktionerna är läsningens allra största hot. En läsmaskin med internetuppkoppling är livsfarlig för litteraturen - vem håller sin uppmärksamhet klistrad vid texten när man med bara ett litet klick kan kolla matchresultaten, göra bankärenden, lägga bud på en auktion eller uppdatera sin facebookstatus? "Jag ska bara..." ekar det i huvudet medan man scrollar tills fingrarna domnar. Det strömmar in vittnesmål från vana läsare som i surfningens spår upplever koncentrationsproblem och svårigheter att ta till sig mer komplicerade texter. Att sluta surfa var rentav Peter Englunds nyårslöfte inför detta decennium, eftersom den ständige sekreteraren lagt märke till "en minskad uthållighet vad gäller en viss typ av långa, snåriga texter. Alltmer orolig i min kropp, och alltmer rastlös i min tanke är det som om någon del av mig vill vidare, vidare." Vidare, vidare - kanske kan klickarstressen dämpas av en rejäl bladvändarbok. En historia så spännande att uppdateringsnerven fokuserar för fullt på vad som ska hända på nästa sida. Ja, vi har ju också redan topplistor med deckare och åter deckare. Bästsäljare till salu på pallar - det är förstås inte en bild av bokens död. Snarare av bokens förvandling till produkt. Och därmed kanske av litteraturens abdikation från den kulturella tronen. För vad som håller på att hända, eller redan har hänt, är att kvalitetslitteraturen blir en subkultur. Alla försäljningssiffror talar om en alltmer ökande klyfta mellan storsäljarna och resten. Visst existerar väl den långa svansen, inte minst tack vare nätet, men den riskerar att bli tunnare och tunnare. Det är inte huvudsakligen en fråga om att experimentella diktsamlingar säljer dåligt; det har de alltid gjort. Det är en fråga om att marknaden också stadigt krymper för mellanskiktet: välskrivna romaner med potential att tilltala en bred publik. Naturligtvis är litteratur litteratur i vilken form den än förpackas. Tekniken är inte en fiende. Det finns ingen anledning att vara motståndare till att tillgängligheten ökar och nya läsmöjligheter öppnas. Att en lastbilschaufför kan lyssna till Kerouacs On the road som ljudbok medan han avverkar mil efter mil på motorvägarna. Att en flitig resenär kan ladda sin platta med Proust och ständigt bära med sig varenda del av På spaning efter den tid som flytt för att slå ihjäl timmarna av flygplatsväntan. Samtidigt, i en tillvaro där kommersiella budskap hela tiden tävlar om vår uppmärksamhet och krav från alla håll och kanter pockar på, är det nödvändigt att kunna stanna upp, stänga av, fördjupa sig - en avskärmning som en viss okrossbar, sladdlös, strömfri tingest bättre än något annat kan erbjuda.Att slå upp en bok, en bok med pärmar och pappersdoft, är att kliva in i ett rum och stänga dörren om sig. Under 2010-talet behöver vi detta fredade rum mer än någonsin. Helst med en "stör ej"-lapp på dörrhandtaget.

Pappersbokens framtid osäker

I andra delen av kulturredaktionens sommarserie Tiotal skriver Ann Lingebrandt att det doftar gravöl. Det ryktas nämligen att pappersboken är på väg att dö...