PLURA JONSSON & ELDKVARN - Texter och historier från Den stora landsvägen

En resa där få utpekas, men ingen egentligen skonas. Jan Karlsson har läst om Plura Jonssons och Eldkvarns långa färd längs den stora landsvägen.Leif Nylén gör en distinktion: Lundell och Wiehe är visdiktare, Plura Jonsson däremot rockpoet. Distinktionen gills.

Någonstans på vägen mellan Sunes gitarrskola och Allsång på Skansen. Plura Jonsson tillsammans med Wenche Arnesen i Vaxholm 1976.Foto: Wenche Arnesen

Någonstans på vägen mellan Sunes gitarrskola och Allsång på Skansen. Plura Jonsson tillsammans med Wenche Arnesen i Vaxholm 1976.Foto: Wenche Arnesen

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-10-27 00:25
Leif Nylén är en av flera gästartister i den bok som släpps idag, Texter & historier från Den stora landsvägen. Andra heter Kjell Andersson, Wenche Arnesen, Kajsa Grytt, Håkan Hellström, Andres Lokko, Bodil Malmsten, Lennart Persson, Mauro Scocco, Sophie Zelmani. Några är oundgängliga bandmedlemmar, Claes Carlsson och Werner Modiggård, medan Tony Thorén har varit med sedan Lärka och Sunes gitarrskola. Och att 11 av bokens 100 återgivna och kommenterade texter signeras Carla får nog betraktas som en kombination av lillebrorskärlek och relativ Eldkvarn-demokrati. Möjligen också av det faktum att Carl Stefan skriver en smula krångligare sånger, både vad beträffar de mera avancerade ackorden och mindre centrallyriska texterna. Men Per Malte Lennart är naturligtvis kungen av Broadway och utan honom bleve det varken ditt eller datt, band eller bokningar, fram- eller motgångar. Plura är navet kring vilket Eldkvarn snurrar och bina surrar. Navet, hjärtat, hjärnan. Det håller på att gå åt helvete i mitten av 80-talet, men det tar sig. Det tar sig liksom alltid. Om det inte hade tagit sig så hade denna bok aldrig blivit verklighet. En överlevare är Plura, seg som satan. Skarp och skön. Och den som ogillar rockens romantik och mytologi, tugg och trams, har nog inget att hämta här. Samtidigt är boken en resa genom en samtid där få utpekas, men ingen egentligen skonas. Tidiga anspelningar på Strindberg och T S Eliot glider i Plura Jonssons textuella praktik allt mera i riktning åt det egna livets äventyr och tillkortakommanden. Så många kärlekar som vårdats, slarvats bort och försvunnit. Så många mer eller mindre adlade misslyckanden! Och så många kvinnor som blir kvar, då röken skingrats och ansvaret för barnen kvarstår. Så många nyss närvarande som just blivit frånvarande, men ändå delaktiga i mannens grott- och sorgesång. Så många liv som tänds och släcks, så många världar som öppnas och stängs. Medan Eldkvarn brann och Plura Jonssons väg sveddes och guldförseddes är det värt att skänka en tanke åt alla dem som inte fick en sekund på allsångens Skansen. Feminism är varken kuttersmycke eller rytmsektion. Men denna bok är medelst generositet ett lysande exempel på den gemensamma betydelsen av ord och bild, lokalpatriotism och manlig öppenhet. Och Plura Jonsson framstår som ett lokalt förankrat universalgeni, med stor öppenhet också för Norrköpingska uttryck och drabbande intryck. En lång resa blir det mellan dessa pärmar, från då till nu, mellan dur och moll, en skildring av ett enskilt liv som också är de mångas leverne och öden. Litteratur, annorlunda uttryckt, som lever i kraft av det specifika och allmänna. Och av bilder, foton, teckningar. Till allt annat visar sig Jonsson vara en riktigt bra målare. Nu tänder vi ett par cigarrer och går i lugnet in.
Litteratur
PLURA JONSSON
& ELDKVARN
Texter & historier från Den stora landsvägen Norstedts
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!