Innan twittret hade uppfunnits satt de intellektuella på café, företrädesvis
i centraleuropa, och plitade ner aforismer: litterära oneliners med anspråk på att säga något smått om tillvaron i stort.
En mästare i genren var den polske poeten och fritänkaren Stanislaw Jerzy Lec, som samlade de hårda utkristalliseringarna av sina aviga reflexioner i flera volymer med Ofriserade tankar, av vilka ett urval nu getts ut i svensk översättning.
Ur 1900-talets smärtkällor - Lec hade förstahandserfarenhet av koncentrationsläger, partisankrig och stalinistisk despoti - fiskar författaren upp sina svartsynta betraktelser. Såväl politiken som existensen bemöts med spefull skepsis: Upp med hakan! sa bödeln och fäste snaran. Eller vad sägs om följande tidlösa anmärkning: När ni raserar statyer, spara socklarna. De kan komma till användning.
Lec ser på historien och människorna med luttrat tvivel, men hans pessimism livas av en uppfriskande motsägelselust - Ett svart får åt varje flock! - och hans trotsiga kamp för anständighet och personlig integritet förs med sylvass penna: Kanske är jag individualist. Jag har aldrig velat ligga i en massgrav.
Bokhandelsdiskarna brukar ju vara belamrade med blommiga presentböcker med visdomsord i fickformat, sådant som Inspirerande tankar om livet. De borde genast kompletteras med Lecs lilla svarta volym, som efter ett par genomläsningar redan känns oumbärlig.
Åtminstone jag har svårt för att tänka mig en klokare levnadsregel än denna: En påk har två ändar, undvik båda.