Spring för livet så blir du fri

Författaren Max Lundgren (1937-2005) är mest känd och välrenommerad som författare av ungdomsböcker. Ungdomsboksförfattare är en tvivelaktig term. Max Lundgren skrev för såväl barn som vuxna eller - vilket är fallet här - för både barnet och den vuxne. Hans böcker tål att läsas om.När jag växte upp var Max Lundgren - vid sidan av Sven Wernström - den mest uppburne författaren av svenska ungdomsböcker. Jag minns att jag läste om hans död på ett hotell i Göteborg. Den text som jag då tänkte skriva om honom blev aldrig färdig. Förrän nu.Mest känd är Max Lundgren kanske för sin romansvit om Åshöjdens BK, berättelsen om en bygd som genomgår en social förändring i takt med fotbollslagets framgångar.Huvudpersonerna är Edward och Jorma Engmark som växer upp hos och fostras av byns pamp, Blåbärskungen. Edward är sonson och den nästan jämnårige Jorma fosterson till Blåbärskungen. Grabbarna är fotbollsintresserade, men fotbollen i Åshöjden är en del av helgens underhållning som består av festande och slagsmål. De farligaste slagskämparna och största fylltrattarna har också högst status på fotbollsplanen.Men när förre landslagsspelaren "Bagarn" Olsson flyttar till Åshöjden sker en förändring. "Bagarn" tränar laget under förutsättning att de bollskickligaste får spela. Denna revolution symboliseras av att "Bagarn" låter den föraktade Hittejoel bli målvakt, i praktiken blir han också Hittejoels pappa. Han är pappa på planen också, en ny patriark vid sidan av pampen Blåbärskungen. "Bagarn" samlar de unga fotbollsintresserade för sina idéer: värderingsskiftet i Åshöjden är också ett generationsskifte.Edward och Jorma framhålls som varandras motsatser: Edward är talangen, elitspelaren och elitmänniskan, Jorma är träningsprodukten, lagspelaren, kollektivmänniskan.Svitens fyra böcker följer sedan Åshöjdens, lagets och byns, växande framgångar och hur huvudpersonerna växer med dem. Men det är laget och byn som står i centrum vilket märks tydligt av titlarna. Åshöjdens BK följs av Åshöjden går vidare, kris i Åshöjdens BK samt Åshöjden i kvalet.Titlarna är som litteraturvetaren Lena Kjersén-Edman uppmärksammat dubbeltydiga och syftar inte enbart på lagets öde. I sin avhandling om Max Lundgrens författarskap "Fotboll och frihet" finns också citat från Lundgren som medger att det är mycket medvetet att det är spänningen kring hur det går för fotbollslaget Åshöjden som ska trigga läsaren: "att mänskor är lika spännande som en fotbollsmatch kan vara".Åshöjdensviten är delvis baserad på Max Lundgrens egna idrottserfarenheter och har blivit en klassiker inom svensk litteratur. Den har blivit tecknad serie och misslyckad tv-serie med den gamle IF-aren Björn Nordqvist i rollen som "Bagarn" Olsson. Begreppet "Åshöjden" har förts in i sportjournalistikens värld och varje gång ett svenskt lag från en mindre ort slår sig in i eliten talas det om "verklighetens Åshöjden". Själv tror jag det är fullt möjligt att Max Lundgren också inspirerades av det skånska fotbollslaget Gunnarstorps IF som 1966, året innan första delen i sviten utkom, kvalade till allsvenskan. Under nio minuter i den sista kvalomgången hade man den allsvenska platsen innan Hammarby kvitterade mot Holmsund.Med tanke på allt detta kan det tyckas som om de fem romanerna i sviten om IFK Trumslagaren 1972-81 är ett billigt sätt att återupprepa en vinnande formel. Men faktum är att Lundgren med dem överträffar berättelsen om Åshöjden. IFK Trumslagaren borde med rätta betraktas som hans mästerverk.Det är åter 1950-tal. Men Åshöjden har krympts till ett kvarter i Malmö, där ett antal barn huserar. De bildar klubben Garage-gänget som blir friidrottsföreningen IFK Trumslagaren. Friidrott kan utövas både i lag och individuellt. Till skillnad från Åshöjden handlar böckerna om Trumslagaren mer om individerna och hur de socialiseras genom idrotten. De vuxna spelar här mindre roll, visserligen finns en "Bagarn"-typ i kamrer Jonsson och en "Blåbärskung" i Henriksson. Men de är ganska perifera. Barnen är mer utlämnade till varandra och sig själva, de får konfronteras med och lösa de konflikter som uppstår.Friidrott kan utövas som lagsport, men innerst inne handlar det om personlig utveckling, att hitta sin specialgren, att öva sig snabbare, smidigare och starkare. Följaktligen handlar de fyra följande romanerna om en av personerna och klubben samtidigt som tiden fortskrider och de friidrottare som en gång var barn blir vuxna: IFK Trumslagaren och Lillis, IFK Trumslagaren och Chris, IFK Trumslagaren och Lasse samt IFK Trumslagaren och Jack.Handlingen sker allt längre från löparbanor och hoppgropar. Det stora språnget tas in i samhället. Det hägrande målet är att bli fria, fria från de vuxna som sällan har tid för barnen och fria från kvarteret Trumslagaren som inte erbjuder några större möjligheter till ett bättre och annorlunda liv.Men det gör idrotten. När gänget samlas kring den försynte kamreren Jonsson, vars diskreta bakgrund som friidrottare gör honom till klubbens förste tränare. Han är olikt "Åshöjden-Bagarn" både idealistisk och resultatinriktad och vet vad barnen ger sig in på: "Mycket svett. Detaljer. Det tar år. Många år. Och kanske...kanske blir ni aldrig så bra som ni hoppas på...Men det är så mycket annat. Gemenskap. Glädjen, som jag talade om. Ni förstår, friidrott är ju bara en liten del av allt annat som ni har framför er."Det är just skildringen av denna socialisering som är så finstämd och som gör berättelsen läsvärd även när man är vuxen. Trumslagaren är också en mer hoppfull skildring än Åshöjden. Här finns större tilltro till människans inneboende möjligheter.I Åshöjden sker en revolution, ett värderingsskifte, men efteråt ter sig allt mycket likt "Bagarn" och Edward är nya makthavare; de är barn av Åshöjdens och Blåbärskungens anda. Hierarkierna tycks bestå med nya mer förslagna aktörer i de ledande rollerna.I Trumslagaren tillåts aldrig kvarterets hierarki bli klubbens. En första uppmjukning sker när Jonsson tar barnen med på träningsläger på Österlen, strax utanför Degeberga. Eller kanske sker det redan när Lundgren inte låter gängets obestridlige ledare, Jack, vinna den allra första tävlingen. En vanlig idrottsklyscha är att man växer med uppgiften. Hos Max Lundgren är det uppgifterna som växer med den sportsliga och personliga utvecklingen.Tydligast är det hos Lasse. Han är yngst, minst, sist och sämst. Ändå hittar han sin roll. Den är inte så glansfull, för många kanske rentav obetydlig. Men för honom är det en hel värld och ett nytt liv. Lasse sprang aldrig särskilt fort. Men han sprang för livet. Och vann.

Spring för livet så blir du fri

Kan idrotten göra oss till bättre människor eller är den alltmer specialiserade, elitsatsande idrotten bara en spegel av samhället? Författaren Max Lundgren besvarade frågan i sina böcker om Åshöjdens BK och IFK Trumslagaren.