En stad består inte bara av hus och gator utan också av människor och deras berättelser. Särskilt tydligt blir det med platser som hen har en lång relation över tid till. Tanken kommer osökt när jag tar ett par söndagspromenader genom Norrköpingsstadsdelarna Butängen, Fredriksdal, Sandby och Lagerlunda. Det är kvarter förbundna med min egen historia och många av dem står under relativ snar förändring när Ostlänken byggs framöver.
Stora delar av Butängens slitna byggnader som rymmer olika industriföretag är redan nu dödsdömda. En kylig nordanvind möter mig på Fabriksgatan som förebådar omdaningen. Jag korsar Ingelstagatan och går in i Lagerlunda, som är en annan värld. Här bor man istället för jobbar, men idogheten på fritiden har resulterat i många påfallande välskötta trädgårdar. I mitt minne var trädgårdarna förstås ännu mer prunkande och eternitfasaderna, målade i olika färger, var garanterat fler än idag. Jag kommer att tänka på mitt möte nyligen med författaren Lasse Berg, som tillbringat femtio år med att resa i Asien och Afrika och på senare år sett det spirande välstånd som på 60-talet aldrig skulle komma dessa fattiga och överbefolkade u-länder till del. Berg kom aldrig till Lagerlunda men betonade vid vårt samtal hur viktig egnahemsrörelsen har varit även för välfärdsutvecklingen i Sverige.
Gränserna mellan Lagerlunda, Sandby och Fredriksdal är osynliga. Någonstans har jag dem utprickade på en karta av en riktigt lokalhistoriskt intresserad Norrköpingskännare. Sandby Livs låg i varje fall på Linnégatan för några, numera ganska många, decennier sedan. På Vasagatan en gatuskylt noggrant infälld i en tät och vältrimmad häck. Den ser ut som ett konstverk. På Vasagatan låg en gång Vasavallen, IF Sylvias första hemmaplan. Nu går vi genom Fredriksdal som rymmer en blandning av industrier, radhus och villor till Sylvias senare hemmaplan Bollspelaren som är nyrenoverad och naturgräsgrön. På läktaren samlas publiken i lä för vinden och snart blåser domaren till spel.
Mina berättelser är i likhet med alla Norrköpingsbors berättelser mer utsmyckade än någon detaljplan och rymmer oändligt mycket mer. Ändå är de abstrakta som drömmar.
Några dagar senare studerar jag en detaljplan över det som ska bli Östra Saltängen inom en snar framtid. Östra saltängen är den första stadsdel som kommer byggas om inför Ostlänkens färdigställande. Jag lyssnar på experter, varav ganska många framhåller att nya stadsdelar som uppförs snabbt gärna upplevs som monotona och livlösa. Själv hoppas jag att en del av hamnens kulturhistoria kommer finnas kvar, synlig i området och att de historiska legala graffitimålade väggarna som omgärdar lager av kol och gummiflis ska användas i det nya, och av allt att döma, gentrifierade Saltängen. Eller ännu hellre att det bereds plats för nya legala väggar: historia och förnyelse förenade i färgstarka berättelser om Norrköping.