Suggestivt animerad självbiografisk serieroman.

Berättelsen handlar om Marjane, från det att hon är en ung flicka i Shahens Iran, via den religiösa revolutionen, det blodiga kriget mot Irak och fram till den dag i slutet av 1990-talet när hon slutligen lämnar landet och flyttar till Frankrike. Faktum är att denna berättelse i mångt och mycket kommer att fungera som en skildring av Irans moderna historia, sedd genom en ung flickas ögon. Det mesta finns med: Shahens förföljelser av oppositionella, revolutionen, det blodiga kriget och sedan den alltmer rigida och kvinnofientliga fundamentalistiska diktaturen. Jag föreställer mig att filmen utgör en ganska adekvat historieskrivning. Detta är naturligtvis en styrka - men här finns också problem. Det faktum att filmen är tecknad tar nämligen, tycker jag, på något sätt lite udden av dess allvarliga innehåll. Jag kan till exempel inte låta bli att jämföra med Jafar Panahis briljanta Cirkeln från år 2000, en film som på ett mycket hårdare, mycket effektivare sätt behandlar en likartad problematik. Att Persepolis är tecknad gör den visserligen originell, men också lite harmlös, eller svår att ta på allvar. Å andra sidan hade den nog inte varit möjlig att spela in på plats, i de verkliga miljöerna. Jag står onekligen lite kluven inför detta.

Suggestivt animerad självbiografisk serieroman.

Persepolis är en ovanlig film på mer än ett sätt. Den är tecknad, eller snarare ganska suggestivt animerad av tecknade bilder och bygger på en självbiografisk serieroman, av regissören, huvudpersonen, tillika jagberättaren Marjane Satrapi.