Texter som roar och oroar

Förra sommaren gästade jazztrion Daisy Skulpturparken för en spelning. I går var det dags för en namne att beträda samma scen; det lokala kulturkollektivet Textgrupp Daisy. I vanliga fall utgörs det av en grupp på fem herrar men till aftonen var de decimerade till tre. Lägg därtill ett regn som i sista stund flyttade arrangemanget till ett betydligt mindre sommarfagert Harlekinen och man kan säga att förutsättningarna kunnat vara bättre.
Nu var man emellertid uppbackad av Björn Malmqvist på bas, vilket visade sig vara en vinnande kombination. Förutom att berika textuppläsning med musikaliska kommentarer framförde Malmqvist med ledig säkerhet flera satser ur Hans Werner Henzes Serenade.

Textgrupp Daisys texter har sitt avstamp i eklektiskt stämningsmåleri kring teman som relationsångest och existentiella betraktelser. Man vänder på vardagens stenar och granskar tillvarons orosmoment. Högt och lågt blandas friskt, det är lite som en bergochdalbana där det viktigaste inte är vem som sitter i vagnarna utan att man håller farten uppe.
Ofta drar materialet iväg mot absurdismen och däri befriar Daisy sig själva. För vem kan väl låta bli att le åt betraktelser som Minnet av matematiklärare Greta Pettersson, Bisexuella tandläkare från Salzburg på marsch och Min gräsklippare sjunger på sista versen av Beatles All you need is love?