Om det finns något explosivt i Yoko Onos konstnärskap så är det en inre explosion: att spränga våra föreställningar, våra invanda och utnötta tankesätt.
Eller som Funkadelic uttryckte det så väl i en lp-titel 1970: Free your mind...and your ass will follow. Och om associationen verkar långsökt har ni inte sett Onos Film No. 4 (Bottoms) från 1966.
Två verk från hennes bok Grapefruit finns i Moderna Museets utställning "Explosion!" men Grapefruit är också en ny utställning på museet i Onos eget namn, en gestaltning av hennes bok med samma namn som utkommit i flera utgåvor sedan 1964 (på svenska 2001).
Yoko Onos konst är på samma gång enkel och omvälvande. De består ofta av uppmaningar på ett par rader som kan handla om att gå genom staden med en tom barnvagn eller rita en linje med sig själv tills man försvinner. Kanske reflekterar de på sitt sätt ett omvälvande liv. Här i hennes variant på kurragömma:
"Göm dig tills alla går hem.
Göm dig tills alla glömmer bort dig.
Göm dig tills alla dör."
Yoko Ono var krigsbarn, född 1933, in i Japans elit, en bankirfamilj, gick i de bästa skolor (samma som Japans blivande kejsare), studerade bland annat musik och filosofi. Hon upplevde bombningen av Tokyo under slutet av kriget. I början av 50-talet flyttade familjen till USA, men Yoko Ono antog inte den förväntade rollen för någon med hennes bakgrund utan blev, i likhet med många i hennes generation, en drop-out som revolterade mot sina föräldrar och kriget.
Yoko Ono blev konstnär, var med i Fluxus, gjorde filmer och stycken som ovannämnda instruktioner. Den mest kända är kanske Cut Piece: konstnären sitter på en scen där det också finns en sax. I tur och ordning får var och en i publiken gå upp på scenen och med saxens hjälp klippa bitar ur hennes kläder tills inget återstår.
Sedan mötte hon John Lennon och bidrog till att fullborda hans förvandling från gullig och uppstudsig poppojke populärare än Jesus till musiker och aktivist i eget namn, allt till de nostalgiska Beatlesfansens fasa. Förvandlingen från att sjunga om att vilja hålla handen med den älskade till att arrangera offentliga bed-ins för världsfreden var svårsmält för många.
Men Onos instruktioner har uppenbara poetiska kvaliteter. John Lennons mest berömda text påminner inte så lite om en Onosk piece: "Imagine there’s no heaven/It’s easy if you try".
Så på många sätt är Yoko Ono både en framgångsrik och inflytelserik konstnär. Det är inte orimligt att hävda att hon faktiskt har förändrat världen. Och som museets curator Cecilia Widenheim nogsamt påpekar: Grapefruit är inte bara ekot av en explosion. Ono, fortfarande aktiv vid 79, bidrar på olika sätt med nya verk i utställningen.
Fullmånenatten mellan måndagen och tisdagen närvarade hon på Djurgården när hennes instruktion från Evening till Dawn och Secret Piece genomfördes. Hon har efter att ha studerat omkring 300 verk i Moderna Museets samlingar gjort Painting to be Constructed in your head: Välj ut tre målningar, blanda dem väl (Ono valde ett verk av Legér, ett av Piero Manzoni och ett av Jean Dubuffet). Till utställningen Grapefruit hör också nykomponerade Search for A Fountain, där tjugo av henne utvalda konstnärer fritt tolkat hennes önskan att välja en fontän.
Fullmånenatten har tagit ut sin rätt och Ono är inte på plats vid utställningens förhandsvisning, men hennes närvaro är påtaglig ändå. På Onos önskan har ett teleskop placerats mitt i utställning som ett milt påbud om att studera hennes verk noga. Och i taket projiceras hennes Summer Dream:
"Let your dream come true
On
A distant wall."