Tolv unga dansare som det slår gnistor om

Jomeo och Rulia möter Romeo och Julia, möter Tony och Maria, möter Shake-speare och West Side Story. Tar in all historiens par som drabbas av kärlek som vännerna anser opassande och försöker stoppa.I vårt magra kulturklimat sticker plötsligt en ung grupp upp, det är tolv dansare som det slår gnistor om, som spelar ut allt man kan tänka om våld och ömhet, kärlek och hat, värme och oförsonlighet.Här finns de två lagen, förstärkta av den delade (och delvis deltagande) publiken; vi och dom.Jomeo finner sin Rulia - bokstavsleken kan ha att göra med att det är ju inte riktigt "som vanligt" kärleksparets roller inte alldeles förutsägbara. Vi är på Arbisteatern, några är skickliga danselever, andra fullfjädrade. Styrka, mjukhet, balans och ett våldsamt utspel av sparkar och slag, av "riktigt" bråk, spelet är stort, starkt, explosivt. Och så tragiken, som hos alla våra älskade Romeo-och-Juliahistorier. Men det romantiska är befriande osentimentalt.Gruppen Blauba har Norrköpingsbas och eleverna kommer från dansgymnasiet och Folkuniversitetet, några har längre utbildningar. (James D´Arcy som Jomeo går nog snart vidare). Nivån är hög och koreografin är fantastisk, klar, dramatisk, intelligent och professionell, musiken skiftande med välavvägda tystnader, kostymerna individuella.Allt tillsammans känns mycket lovande och löftesrikt för framtiden.