Två sorters abstraktioner i samverkan

Det finns en betydande kontinuitet i Anderbergs måleri: ständigt dessa geometriska former som kolliderar, eller överlagras, av andra mer organiska. Och motiven utgår från en dov färgskala med mycket grått, brunt eller svart men som oftare i de sena målningarna möter djupt rött eller glimmande gult. Och det är möten som ibland får världen att krackelera en aning. Det är målningar som växt fram under ett långt konstnärskap. Jag föreställer mig att de under ytan finns lager på lager av undermålningar till nästan arkeologiskt mätbara djup. Anderberg, sedan många år bosatt i Holland, har ställt ut många gånger tidigare i Norrköping. Senaste visiten på Konstforum skedde 1998, då som nu i sällskap med Marja de Raadt. I de Raadts konst är det obeveklig höst, förgängelse. Ett frekvent motiv uttorkade blommor, solrosr mest men även anemoner. Och hon målar dessa blommor i sina krampartat stelnade former innan de upplöses både till färg och form, blir abstraktioner inte helt olika Anderbergs motiv. Mycket riktigt medger hon också att blommans hastiga förvandling är ett snabbspolat förlopp av människolivet. Så möt hennes förgängelsebilder med tillbörlig respekt; de visar även oss.

Två sorters abstraktioner i samverkan

"Att måla/är i stort sett/att fördärva/det man gjort/om och om igen", heter det i en dikt av Niklas Anderberg till en av hans utställningar vid millenniets början. Och vidare: "Undermålningen lever/sitt liv i det dolda".