Fler än en uttolkare har förklarat att vägen mellan livet och konsten är slingrande. De skulle förmodligen bli stärkta av Inger Södergrens utställning On my wall på Galleri Kronan.
Hennes keramik utgår från trakterna runt Ljungsbro och Berg där hon växte upp, men när man ser hennes verk inser man att avståndet till barndomslandskapet är långt.
Minnen och erfarenheter har förvandlats till abstrakta objekt som hamnat på väggarna i utställningslokalen. Ett av hennes verk heter Stigen under kraftledningen och den består av en skåra som går genom en brunbränd, veckad yta. Det är inte givet att en betraktare uppfattar själva urberättetlsen och det är inte heller nödvändigt. Den har förmodligen bara fungerat som en första ingivelse, men sedan förvandlats till ett robust och formstarkt konstverk.
Visserligen kan man få en vag förnimmelse om ursprunget, men Inger Södergren sopar samtidigt igen spåren efter sig och hennes skulptur mynnar ut i något tvetydigt och svåråtkomligt.
Motståndet är kanske inte allra starkast i ett föremål som Regnet. Den mörka molnformationen gott om ledtrådar, men det kan vara svårare att hitta in bakom de vita former som går under titeln Tuvullen. De vackert räfflade konstverken som riktas från väggen väcker associationer som löper i olika riktningar, men Inger Södergen imponerar också genom sin skicklighet. I ett verk som Tystnaden uppstår en mycket märklig kontrast mellan den vita, böljande ovansidan och de mörka kanterna som ser ut att vara täckta av sotflagor.
Motsatserna spelar en viktig roll i hennes konstnärskap och i en text förklarar hon att det går igen i sättet att arbeta. Sättet att bygga skulpturerna kräver både tid och tålamod, men den avslutande rökbränningen är snabb och oförutsägbar. Men hennes verk får också spänning av att hon låter lätt böljande former stå emot skarpare uttryck. Svagheten för tydliga kontraster märks också genom valet att utesluta färger för att uteslutande arbeta i svart och vitt.
I det inre rummet på Galleri Kronan visar hon ett antal fat, som på samma sätt ger prov på gediget hantverkskunnande. Men som bruksföremål begränsas de naturligt nog av det tänkta ändamålet och för egen del saknar jag de vagt antydda berättelser som finns i hennes övriga verk.