I sin hönshusstudio har Johan Hugo bara det nödvändigaste för musikproduktion, för att lätt kunna packa med sig allt på sina resor.
Han har skrivit och producerat musik till stora internationella artister och grupper som Mumford & Sons, M.I.A., Baaba Maal och Self Esteem. Gjort remixer åt stjärnor som Lana Del Rey och Lady Gaga. Drivit det internationellt rosade bandet The Very Best och startat ett framgångsrikt trailermusikbolag.
Men när Corren kommer på besök en solig försommardag är det första han pratar om sin ängssådd.
– Det är ju mest prästkragar nu. Men här kommer det cikoria sen. Som en stor blå buske blir det. Den kan man göra kaffe av.
Eftersom kaffe på cikoriarot fungerade som surrogat under ransoneringstiden på 1940-talet hinner vi skämta lite om möjligheten till självförsörjning, innan det visar sig att Johan också håller på att ta jaktlicens och att det finns ett visst mått av allvar i det där med att klara sig själv. Inkomstmöjligheterna för en musikskapare är inte självklara framåt. Men vi kommer till det lite senare.
Till ett hus på 45 kvadratmeter (plus biyta) kommer Johan några månader om året för att skapa musik, men också för att återhämta sig nära naturen i Brokind. Den finns närvarande även i studion och huset, i form av torkade blomsterarrangemang, knotiga grenar och ben från (själv)döda djur, som han hittar under sina morgonpromenader.
Egentligen ville han bli naturfotograf. Gick medialinjen på Ljunkan i Linköping i slutet av 90-talet och fick ett specialanpassat schema sista året för att kunna fotografera så mycket som möjligt. Bland annat Corren anlitade honom som frilansfotograf.
Men gymnasieåren handlade också om musik. Johan rappade i gruppen Stacs of Stamina som blev ledande på Linköpings hiphopscen under 90-talet - en scen som existerade i klart mindre skara än t ex hardcorescenen, men dock fanns. Johan som var yngst i gruppen fick se kompisarna lämna stan efter gymnasiet medan han själv fick streta på i ytterligare ett par år. Men så fort skolan var avslutad drog han till London. Inte för att göra karriär, han hade inga musikkontakter, utan för att vännerna var där.
Stacs of Stamina fortsatte att ge ut musik och via gruppens sökande efter skivbolag kom han i kontakt med den franska musikern och dj:n Etienne Tron. Tillsammans startade de duon Radiocllit, som snabbt fick framgångar och började tjäna pengar. Stacs of Stamina rann ut i sanden.
– Jag gillade egentligen inte att rappa. När jag insåg att jag kunde göra musik utan att behöva noja över att spela in min egen röst - då hittade jag min grej.
Musikhuset Skylten och Nykvarnsfestivalen hade stor betydelse för Johan Hugo när växte upp i Linköping.
– Jag gick på mycket hardcore- och punkkonserter även om det inte var min musik. Det gav kontakt med alternativ kultur. Och genom att se andra band lyckas, fick jag nån typ av självförtroende i att det går att göra karriär med sin musik, även om det inte var min avsikt just då.
Grejen, musikproduktion, har sedan dess varit hans försörjning. Ett samarbete mellan Radioclit och den Malawi-födde sångaren Esau Mwamwaya, under namnet The Very Best, blev till ett bestående projekt, som hyllats av både svensk och internationell musikpress. Genom Esau började Johan bekanta sig med Afrika och han reser fortfarande dit regelbundet för att spela in musik. Det var genom Johan som Ludwig Göransson kom i kontakt med Baaba Maal, som bl a sjunger på soundtracket till Black Panther. Johan har producerat flera av den senegalesiske stjärnans album.
I Malawi har Johan och The Very Best också genomfört flera projekt med en gatumusiker som heter Lazarus. Lazarus har albinism och i Malawi och flera andra afrikanska länder innebär det förenat med livsfara eftersom det finns föreställningar om att deras kroppsdelar är magiska. Personer med albinism riskerar att kidnappas, amputeras och dödas.
Att ge ut ett album med Lazarus har därför inte bara handlat om att sprida hans musik, utan också om att öka kunskapen om albinism. Albuminspelningen blev en dokumentärfilm som visades på Tribeca Film Festival 2019 och förra året genomfördes en Lazarusfestival i Malawi som lockade tusentals människor.
Skyltarna på väggarna i studion har Johan Hugo köpt under sina vistelser i Afrika. – Det är en konstform att handmåla på trä. På det första The Very Best-albumet jobbade vi med en konstnär som gjorde såna skyltar. Han skickade 20 stora skyltar till Warners kontor i England, som skulle betalas vid leverans, haha. Det blev ett jäkla liv.
Parallellt med vistet i Brokind har Johan ett boende i Margate utanför London tillsammans med sin fru Carey. Det är i Margate han normalt gör studioinspelningar med artister och har sitt sociala liv.
Men längtan efter att komma hem till Östergötland vaknade under coronapandemin.
– Careys pappa och faster dog under pandemin och vi kände båda att vi ville vara mer med min familj. Så det var dags att komma hem till Sverige åtminstone på deltid. Det var en “reality check” på hur lite tid man har med sina nära och kära.
Intill hans farmors stuga i Brokind började Johan och hans pappa att bygga ett hus som skulle vara så litet som möjligt men ändå ha allt.
Bakom huset har han sedan dess också inrett en liten musikstudio, som egentligen bara är stor nog för honom själv och hunden Granny, som följer honom vart han än går. Studion har han byggt i ett gammalt hönshus på hjul.
– Någon i familjen hittade den i en annons i Corren. Det var en byggbarack som var ombyggd till hönshus. Vi rev ut allt och det visade sig ha varit termiter i det så att två väggar i princip var uppätna. Det blev ett jäkla projekt.
Genom fönstret i den lilla studion har han uppsikt över den närliggande sjön för att inte missa när naturen bjuder på skådespel. Som när en fiskgjuse dykt efter en fisk och en havsörn tar upp kampen om måltiden.
I studion finns ett minimum av vad han behöver i utrustning, sånt som lätt kan packas med på hans många resor. Men nästa år börjar ett nytt bygge. En bod som finns på tomten ska bli en komplementsbyggnad för studio, ateljé, lager, sommarsovrum och minitoa.
Hunden Granny följer Johan Hugo vart han än går och reser med mellan hemmen i England och Sverige.
Är det tänkt att artister ska kunna komma och bo över och göra inspelningar?
– Jag trivs ganska bra med att inte ha artister här, haha. Jag har det nonstop i England.
Men det gör att jag kan ha dem här när jag verkligen vill.
En sån artist är Moonchild Sannelly, en sydafrikansk rappare och sångerska som bland annat samarbetat med Beyoncé. De två träffades i Malawi och tillbringade två veckor i en studio ihop.
– Det kunde blivit jobbigt, men gick skitbra. Hon var med på allt, som att kolla flodhästar och krokodiler. Så jag tänkte att hon skulle trivas här på landet. Nu har hon fiskat i både Malawi och Brokind!
Johan har en förmåga att börja samarbeta med artister som kan verka vara lite udda, men som sen blir framgångsrika. Till exempel Self Esteem, som han började jobba med 2016 och som gjorde stor succé i England för ett par år sedan. Med hennes senaste album fick de nomineringar till landets finaste musikpriser och toppade årslistor i tidningar som The Guardian och The Sunday Times.
Förra året inledde han ett nytt artistprojekt, med en klassisk pianist som också är technoproducent och DJ. Nu har Ruthlss, som hon kallar sig, skrivit kontrakt med stora skivbolaget Virgin Music och lär snart höra talas om sig.
Men att coacha artister till framgång är inget han medvetet försöker göra.
– Jag säger nej till nästan allt och måste få en väldigt speciell känsla för en artist för att vilja samarbeta. De behöver inte bli jättestora utan det handlar om att det ska vara kul nog att lägga energi på. Det är så pass påfrestande att jobba med artister.
Hur då?
– Det är industrin som gör det jobbigt. Skivbolagens förväntningar på vad som ska hända med en artist längs vägen. Det tar på krafterna att få ut kreativiteten på en tillräckligt hög nivå då. Jag blir utmattad.
– Så då är det skönt att komma hit och fiska.
För ett par år sedan startade Johan också trailermusikbolaget Acid, tillsammans med Will Quiney, en prisbelönt brittisk music supervisor som hade jobbat länge med musik för filmtrailers. Tillsammans kunde de använda sig av alla kontakter som Will hade och det faktum att Johan gjort sig ett namn i branschen efter att ha extraknäck som trailermusikproducent i tio år.
Acid representerar artister på samma sätt som en agent, men släpper inte låtar på Spotify utan skickar bara ut dem till bolag som letar musik till trailers.
– Det var tack vare trailerproduktion som jag klarade mig genom pandemin. Men det är också så himla roligt att få vara så extrem som man behöver vara i musiken i trailers. Just nu jobbar jag med en skräckfilmsrelease med nio låtar som ska skrämma upp folk så mycket att de känner att de måste gå och se filmen.
Skyltarna på väggarna i studion har Johan Hugo köpt under sina vistelser i Afrika. – Det är en konstform att handmåla på trä. På det första The Very Best-albumet jobbade vi med en konstnär som gjorde såna skyltar. Han skickade 20 stora skyltar till Warners kontor i England, som skulle betalas vid leverans, haha. Det blev ett jäkla liv.
Under de senaste tre åren har Johan gjort musiken i trailers för bland annat Martin Scorseses Killers of the Flower Moon, Dune 2 och streamingsuccén Saltburn. Och även om många kanske inte tänker på vem som skapat musiken som hörs i en trailer, så finns det en subkultur med fans som håller koll.
– De listade ut att det var jag som låg bakom musiken i Saltburntrailern och vad låten hette, trots att den bara är utskickad i branschen. Så ett tag blev jag bombarderat med mail om att ge ut den på Spotify.
Han har trivts med att hålla sig ganska mycket i bakgrunden. Haft olika alias på sociala medier. Men nu är han redo att bli mer synlig. Anledningen är utvecklingen inom artificiell intelligens på musikområdet. Många i musikbranschen tror att möjligheten att försörja sig på att skapa produktionsmusik - det vill säga den som används i t ex TV, reklam och trailers - kommer att minska kraftigt ganska snabbt, när det enkelt går att generera musik efter önskemål med hjälp av AI-tjänster.
– Jag skaffade mig en manager i vintras, för första gången på fem år. Jag måste börja bygga något hållbart och jag kommer att fokusera på unik musik. Om tre år tror jag att musikindustrin är helt förändrad. Kanske tidigare. Så jag förbereder mig för förtidspension. Med gädda, hemgjort cikoriakaffe och jaktlicens, haha!
– Men på riktigt så handlar det om att ha en plan för hur jag kan överleva utan att helt lägga om. Pandemin väckte känslan av att saker kan hända snabbt.