George Orwell 1949.
Orwell inspirerades av erfarenheterna från Adolf Hitlers Tyskland och Josef Stalins Sovjetunionen och såg en framtid där fullkomliga statsmakter skulle kontrollera medborgarna med tortyr och propaganda. Inte minst sker det genom förvrängningen av språket, nyord gör människan fången i en beskrivning av tillvaron helt skild från den riktiga verkligheten. Genom att kontrollera informationen styr staten undersåtarna.
Huxley skildrar i stället ett framtida “fordistiskt” (efter biltillverkaren Henry Ford) genomindustrialiserat och ultrahedonistiskt välfärdssamhälle där människan styrs genom sin svaghet för njutning. Det rör sig om en mjuk totalitarism där människor ger upp sin frihet för att få ha det skön och bekvämt, samtidigt odlas genmodifierade barn fram på laboratorier för att skapa en perfekt och foglig människa. Genom ett överflöd av nonsensinformation blir människorna överväldigade och distraherade.
Aldous Huxley 1928.
På sätt och vis fångade de olika aspekter av modern statskonst. Huxleys otäcka framtidsvision i “Du sköna nya värld” (1932) känner vi igen från dagens västerländska samhällen och samhället i Orwells “1984” (1948) påminner mer om dagens Kina eller Nordkorea.
Ray Bradbury 1966.
Men frågan är om inte två helt andra verk bättre fångar det som nu sker i vår värld, nämligen Ray Bradburys “Fahrenheit 451” (1953) och William Gibsons “Neuromancer” (1984)? Båda klassikerna finns nu att fynda på bokrean.
William Gibson 1994.