Sista spåret efter denna man är ett ögonvittne som sett honom stiga av vid en tågstation en halv dags resa från mannens hem. Utan att kroppen återfinns dödförklaras han sju år senare.
Berättelsen tar sedan vid där spåret slutat. Mannen är en hobbyentomolog på jakt efter en sällsynt skalbagge. Han vandrar mot havet och möts av eviga sanddyner; slutligen når han en by begravd i sanden och vid dagens slut tackar han ja till att övernatta där. Djupt ner i en sandgrop ligger huset, som nås endast med repstege, där han ska tillbringa natten. På botten möts han av en kvinna.
Hela natten skyfflar kvinnan sand som sedan hissas upp i säckar. Hela hennes existens går ut på att hålla sanden borta, för att den inte ska krossa hennes hus, men också för att byn inte ska sväljas av sanden. Det är ett arbete utan slut. ”Arbetets mål är arbete”, konstaterar mannen.
På morgon inser han att han är lurad. Repstegen är borta och han är fast.
Efter några fruktlösa flyktförsök kapitulerar han tillfälligt och börjar hjälpa kvinnan i denna slavtillvaro.
Det är en mångbottnad berättelse om människans plats i naturen, om frihet och meningslöshet. Är vi egentligen inte alla fångna?
Japanske Kōbō Abe (1924–1993) var utbildad, men ickepraktiserande, läkare när han började att skriva. "Kvinnan i sanden" (1962) blev hans internationella genombrott. Nu återutges den svenska översättningen från 1981 med nyskrivet förord av Inger Edelfeldt.