Hennes debut tar form i sprickorna av det allt mer nedmonterade sociala skyddsnätet. Den lyriska texten blir en del av dessa sprickor, vassa kantiga.
Det var en fascinerande debut där det politiska tilltalet vävdes samman med den estetiska formen – och det på ett mer adekvat sätt än mycket annan lyrik som rör sig inom samma begreppsvärld.
I hennes nu aktuella ”Du kommer rädda mig” rör hon sig runt komplexa frågeställningar om moderskapet, familjebildning, barn. Det är en suggestiv text som fritt löper ut till en rad olika tolkningsmöjligheter, inte minst som en kritik av barn som en slagsställföreträdande räddare av en omöjlig egen situation. Det är på ett sätt typiskt att ”Du kommer rädda mig” avslutas på ett sätt som både är lugnande och djupt oroande, inte minst eftersom det diktade jaget också föreställt sig hur enkelt det skulle vara att skada sina barn eller lämna bort dem.
Hon avslutar med meningarna: ”Ni ligger i mina armar./Ni ligger i mina armar.” Det är med andra ord fullbordat. Det finns i samlingen också en dikt som använder sig av den Heliga Anna, Marias mor. Det blir en besvärjande dikt där diktjaget i en närapå manisk ton tror att hon har blivit bönhörd och därmed har fått ett eller två barn, vilket senare i stycket tycks vara upphävt – och då med en enorm självdestruktivitet som konsekvens: "se/se hur blodet flödar till din ära /din ära Anna /djupare?/jag skär hur djupt som helst.”
Det tar en och två omläsningar innan man kan se hur Rengman sluter cirkel inom cirkel i sin bok, hur de två verkliga eller fiktiva tvillingarna dyker upp och försvinner, dels som verkliga barn och dels som bärare av olika former av variationer på moderskap, samhällets syn på moderskap och graviditet. Det är en bitvis rå och grym läsning, hela tiden med en helt egen lyrisk intensitet. Detta är verkligen ett författarskap som jag kommer att följa och som jag förväntar mig mycket av i framtiden.