År 1407 skriver en upprörd präst ett brev till ärkebiskopen av Canterbury och ondgör sig över pilgrimer som sjunger och rentav spelar säckpipa. Mer nöjestripp än botgöring fnyser han.
Säckpipans djupa bordunton vibrerar i Drothems kyrkorum. Anna Rynefors vandrar kyrkgången upp, säckpipans nätta bälg har mundocka att blåsa i, rörblad att spela på och en elegant bordun. ”Polorum regina” från år 1400 har en värdighet.
Konserten ”Falsobordone – Pilgrimens väg” invigde på torsdagskvällen 10-årsjubilerande festivalen NoMeMus, som samverkar med Söderköpings Gästabud. NoMeMus lyfter i år fram pilgrimernas musik genom invigningskonserten, en föreläsning och en kurs som redovisas i söndagens kyrkomässa.
Ärkebiskopens svar gjorde knappast brevskrivaren glad. Musik lättar upp vandringens mödor, får pilgrimen att glömma skavsåren och säckpipa är det minsann inget fel på, dundrar han. Basta!
Musikanterna Erik Ask-Upmark och Anna Rynefors växlar mellan en uppsjö av medeltida instrument. Fiddlan och lilla rebecen handhas likt cello. Om miniorgeln portativ får vi veta att det var ett profant instrument. Och visst kan en pilgrimsmussla fungera som raspigt rytminstrument.
Konserten förmedlar glädje och folklighet, det känns som att vi kommer pilgrimerna inpå livet.
Ibland sjunger paret, på medeltidstyska i Walther von der Vogelwides ”Palästinalied”, på latin i en hyllning till idolen den helige Fransiscus. Rentav att det blir allsång.
Enda vemodet hörs i Richard Lejonhjärtas bittra klagan över fångenskapen i Wien på franska, från 1190-talet, NoMeMus konserter har bred inriktning. En polsk manskör sjunger gregoriansk musik på fredagen. På lördag blir det folkvisor med gruppen Ulv.