Mikael Eriksson pustar ut hemma i lägenheten i Vilbergen, när vi når honom på telefon.
Lördagens Hälsingehambo, som arrangerades för första gången 1966, tillsammans med Karin Erhardsson från Ljusdal är en stor utmaning över nästan tolv timmar på fyra olika platser i Hälsingland. Favoriterna pallade för trycket under vägen till den historiska titeln, som började i Kilafors och slutade i Järvsö via Bollnäs och Arbrå.
– Det är en lång dag, men vi tror på det vi gör och dansar alltid med glädje. Det får gå som det går, säger Mikael Eriksson och ler.
Det gick ju ganska bra.
– Det gjorde det. Vi tränar inte alls lika mycket som vi gjorde tidigare. Då handlade det om att nöta och bygga ett muskelminne. Jag brukar skoja om att man kopplar på autopiloten och så dansar vi, men det är faktiskt lite så. Vi går och ut levererar. Vi har hittat vår nyckel till framgång.
De tog sin första titel i Hälsingehambon 2008.
Lördagens stora seger, den sjunde totalt, gör de till de mesta mästarna i tävlingens långa historia.
– Det kändes lite extra speciellt att vinna i år... Det var exakt 30 år sedan min mamma Helen och pappa Stig vann Hälsingehambon. De dansade inte själva i år, men var på plats och tittade. Det var roligt, säger Mikael.
Vad är tjusningen med hambo?
– Det finns en stor tradition i hambon, som också är en del av den svenska historien. Att få en chans och en möjlighet att föra den vidare hör till dansen, menar han.
Hälsingehambon hade VM-status en gång tiden, men inte längre.
Han och Karin blev ett hambopar av en slump.
– Vi hittade varandra på sociala medier. Vi hade visserligen setts på några danser tidigare, men inte mer än så. Karin ställde frågan om jag hade lust att dansa vid SM i schottis. Det började så innan vi valde hambon och började skriva en ny resa, berättar Mikael.
Hälsingehambon går tillbaka till 1966 och blev en omedelbar succé. Dansparen ökade år från år och 1975 såg arrangörerna sig tvungna att maximera antal deltagare till 1 000. Året därpå lade de starten tidigare så att de återigen kunde ta emot obegränsat antal, men redan 1979 sattes ett nytt tak på 1 500 par.
Det låg fast i nio år tills deltagarantalet gick under taket, men sedan dess har antalet par stadigt sjunkit för att tillfälligt vända uppåt igen vid 40-årsjubileet 2005. I år deltog 75 danspar.