Den författare som trivs bäst på skrivarkammaren står sig slätt mot den munviga litteratör som minglar på bokmässan och säger smarta saker i tv-soffan - ibland kan man få för sig att böcker närmast är en biprodukt i dagens författarskap.
Kerstin Ekmans nya roman Grand final i skojarbranschen är en nästan 400-sidig kommentar till detta fenomen som på akademiska kallas "medialiseringen av författaren", en skildring av berömmelsens glamourösa baksida och ett blygsamt förslag till den skribent som skyr rampljuset.
"Vad är det egentligen för fel på underhållning?" är en fråga som ekar genom romanen, och som hörs av titeln är Ekman på uppsluppet humör i sin berättelse om ett litterärt svindleri som leder ända till de aderton.
Man kan ana skumrask redan i huvudpersonens namn.
Lillemor Troj är en lek med författarens egen identitet - hon är född Hjorth och heter Lillemor i andra namn - och romanfigurens karriär följer den ekmanska framgångssagan ganska tätt i spåren.
Kruxet är bara att det inte är Lillemor själv som skrivit de böcker som gjort henne känd - hon är endast det välmejkade ansiktet utåt för en mindre fotogenisk berättarbegåvning.
En författare som efter ett halvsekel i skuggan tycker att det är dags att stå på egna ben, oavsett vad det skulle betyda för Lillemor Trojs anseende.
Visst är Grand final i skojarbranschen skriven med snitsigt lätt hand och spjuveraktig glimt i ögat, men vassa klor gömmer sig under denna bagatell i fårakläder.
Ekmans drift med autofiktionen kan läsas som en satirisk uppgörelse med litteraturbranschen och den skiftande tidsandan - att hon lyckas göra en sidvändare av det stoffet är en imponerande uppvisning i berättarbravur.
Här finns till exempel ett porträtt av Svenska Akademien som man kanske kan kalla ömsint elakt - Lillemor trivs för övrigt som fisken i vattnet i sällskapet och har aldrig några planer på att hoppa av.
Framförallt lyckas Ekman fängslande levandegöra två motvilligt sammanvävda kvinnoöden, skickligt balanserande mellan humor och allvar.
Och på ett mycket underhållande sätt gestalta den kluvna personlighet som krävs för att få framgång på den strålkastarbelysta litterära scenen.