Berätta om din musik.
– Min paradgren är nog softa jazzballader. Jag gillar soul, men sjunger inte det så mycket som jag skulle vilja. Det är mer attityd i soul, lite ostädat.
Hur började ditt musikintresse?
– Jag vet inte. Men det har alltid varit naturligt. Familjen har ett stort musikintresse, det kan ha påverkat. Det bara rullade på med musikklass i fyran och nu musikinriktning på De Geer. Jag satsar helt på sången, det är mitt instrument.
Hur viktig är tekniken i sång?
– Den är vrålviktig! Många tror att sång är mycket lättare än att syssla med andra instrument. Sången är lika mycket ett instrument som allt annat. Den måste vårdas, tränas och stämmas.
Vad är svårast?
– Riktigt snabba grejer med skalor som ligger huller om buller.
Som Tetris fast med sång?
– Ja precis. Eller Mario Bros!
Vilka har betytt mycket för din utveckling?
– Två av mina lärare har betytt mycket på olika sätt. Martin Perk hur man ska tänka och känna. Birgitta Spetz är också viktig för mig.
Hur har du utvecklats som sångare de senaste åren?
– Jag har blivit mycket modigare. Jag kastar mig mer in i saker numera. Jag har insett att allt inte behöver vara så snyggt jämt, det handlar om inlevelse. När jag gick i ettan på De Geer var jag skitfeg, helt enkelt.
Du har inget band?
– Nej, skulle behöva ha mer tid för det. Ingen jag känner hinner riktigt med heller. Alla hamnar i andra projekt hela tiden.
Skriver du något själv?
– Ja, jag skriver ganska mycket. Men inget som någon får se eller höra.
Varför det?
– Jag är en extrem perfektionist.
Men vad gäller din sång behöver inte allt vara så snyggt?
– Ja, jag vet. Det är jättekonstigt. Men jag jobbar på det. Snart, så...
Du uppträder en hel del live?
– Ja, på Kulturnatten bland annat. Sedan var jag med Nisse Sandström på "Juljazzen" i P4. Har gjort mycket med pianisten Joel Persson Haag också.
Hur ser Norrköpings jazzscen ut i framtiden?
– Hoppas att någon fortsätter med Crescendo, det är jätteviktigt. För jazz är den lokalen mest lämpad i Norrköping.
Jazz kommer och går i modern musik. Hur ser det ut i dag, tycker du?
– Nu är det ganska vanligt med saxofon i klubbmusik. Jag gillar sax, men det känns om att man försöker kultivera musik där det inte funkar. Vilket är onödigt, det finns jättebra klubb- och housemusik.
Du har kommit in på The New School for jazz and contemporarymusic i New York. Vad kommer att hända där?
– Inte en aning! Det är en fyraårig utbildning, man kan gå fem om man vill och ta en master. Det drar igång i augusti, så det är inte långt kvar.
Är du nervös?
– Ja, på ett bra sätt. Det är lite läskigt, men jag ser fram emot det. Jag hoppas att få utvecklas musikaliskt, träffa andra som jag, skaffa kontakter. Och sedan miljön... Jazzklubbar, New York, hela paketet!
Vad gör du om tio år?
– Inte en aning. Jag är ganska spontan, vet inte vad jag ger mig på i framtiden. Musiken är nummer ett. Det kommer det alltid att vara, vad jag än jobbar med. Men sång är svårt. Kämpigt att få jobb, dåligt betalt och otroligt mycket jobb bakom.
Om du inte jobbar med musik, vad skulle du vilja göra?
– Kriminologi, det verkar väldigt intressant. Överhuvudtaget hur människan fungerar intresserar mig.
Vilken musik skulle du inte befatta dig med?
– Det skulle väl vara dansband. Ger ingen bra feeling och är väldigt förutsägbart.
Vad händer nu närmast?
– Vi får se, spelningar brukar dyka upp lite spontant. Annars ska jag tillsammans med Marcus Fyrberg och Cecilia Falkebring leda niornas melodifestival i Flygeln 25 april.
Du känns inte schlager, liksom?
– Nej, egentligen inte. Men det finns ju inte så mycket schlager i melodifestivalen längre. Och jag kan uppskatta sådana här låtar också!