Det är experimentellt, mörkt och atmosfäriskt. Tomas Nordmark tvekar inte att utmana med sin musik.
– Framförallt är det ett experiment ,sen beror det på vem man är som lyssnar tror jag. Den gemensamma reaktionen jag brukar får är att det är nån slags filmisk musik. Det är inte helt taget ur luften, säger han.
Klart är i alla fall att mycket hänt sedan Tomas Nordmark som stilmedveten ung man bjöd på hetsig mod-pop med Norrköpingsbandet Modesty runt 2007.
– Det var i den vevan jag flyttade till Stockholm även om jag pendlade mycket till Norrköping. VI hade åtaganden med bandet, jag var med i musikkollektivet kring Grammofon och jag drev också en klubb i stan, säger han.
För att göra en mycket lång historia kort blev det startskottet i det konstnärliga sökande som Tomas Nordmark nu landat i. Under några hektiska år var han inblandad i mycket, bland annat som label manager, runt flera av landets hetaste artister kring musikkollektivet Ingrid. Där ingick bland andra Peter, Bjorn and John och Lykke Li, det var resor fram och tillbaka till USA.
– Jag var en slags digital hantverkare och sysslade mycket med formgivning, hemsidor och hela online-grejen som exploderat på allvar. Jag satt mitt i den där virvelvinden och fick jobba med otroligt kreativa människor men kände att jag är visserligen där jag vill vara men jag gör fortfarande ingen egen musik. Det konstnärliga för mig själv höll på att dö ut.
Beslutet ledde till en kort återkomst till Norrköping 2014/15 och utbildningen Ljudkultur vid universitetet.
– Jag tänkte att det var ett bra andningsrum och ett sätt att få lite tid att tänka och göra rent för ta reda på vad jag ville syssla med. Efter den kursen och året åkte jag till London, jag har varit här till och från 15 år. Av en tillfällighet träffade jag min nuvarande sambo. Jag flyttade hit definitivt för fem år sen.
Det var också då processen tog fart på allvar för Tomas Nordmark. Metodiskt började han formulera den idé han vill skapa efter och som han fortfarande använder. Han hittade den brittiske kulturteoretikern Mark Fisher vars tankar gjorde stort intryck, han insåg att han behövde en strikt arbetsprocess och han letade sig tillbaka till den skandinaviska musikhistorien och lånade melodier och harmonier som han bearbetade. Resultatet blev debutalbumet "Eternal Words" (2019) som bland annat fick fina omnämnanden i både New York Times och The Guardian.
– Det var såklart fantastiskt. För mig var det en viktig skiva mer än en stor framgång. Jag har fortsatt på samma spår och försöker hålla mig till den här treenigheten jag jobbar efter även om den är i konstant rörelse.
– Första skivan var ett frö. Allt jag gör förhåller sig till den och "Exit Ghosts" är definitivt en utveckling av den. Jag har tillåtit mig att ta lite mer plats personligt. Jag gjorde den under vår första lockdown i England. Det var en omvälvande situation. Skivan blev nog lite mörkare och mer emotionell än om jag gjort den vid en annan tidpunkt.
Plattan ges ut av New York-bolaget Valley of Search som drivs av Nabil Ayers som annars ansvarar för det respekterade skivbolaget 4AD i USA. Musiken är helt instrumental förutom låten "Ghosts" som gästas av Londonduon Waterbaby på sång.
"Exit Ghosts" släpps 14 maj.