Spårvagnsnamn
Hannes Alfvén föddes 1908 i Norrköping. Han dog 1995 i Djursholm i Stockholm. 1970 fick han Nobelpriset i fysik för sitt arbete inom magnetohydrodynamiken. Kort handlar det om en vetenskap som studerar hur elektriskt ledande vätskor eller gaser uppför sig i magnetfält.
Mikael Eriksson är systerson till Hannes Alfvén och bodde i Norrköping till 1960. Han träffade Hannes Alfvén och hans familj åtminstone en gång om året under sin barndom.
– Vi träffades i Kolmården där föräldrarna hade ett sommarhus som vi familjer bodde i. Det var fina somrar. Jag vet att han var en principfast man. Men också väldigt generös. Han betalade min mammas utbildning på Bibliotekshögskolan, säger Mikael Eriksson.
Att Hannes Alfvén var en man med starka åsikter visade sig också i yrkeslivet. Mikael Eriksson berättar om hur Hannes Alfvén kom fram till sitt kärnkraftsmotstånd. Ett motstånd som också fick honom att lämna Ingenjörsvetenskapsakademien. Han lämnade också Sverige Motståndet gjorde honom till den vetenskapliga rösten i kärnkraftsdebatten i Sverige på 1970- och 80-talet.
– Det fanns teorier om kärnkraft. Men när den skulle utvecklas i Sverige valde Hannes att åka ner till Marviken för att fråga teknikerna, folket på plats, om hur de såg på kärnkraftens hållbarhet. De gav honom svaret och efter det svängde han och motståndet växte med tiden. Han kom till slutsatsen att det fanns ett samband mellan civil och militär användning av kärnkraft, säger Mikael Eriksson.