På den här skivan ville han höja sin egen röst och han tycker sig äntligen ha hittat sitt äkta sound. Inspirationen till det fanns helt oväntat hemma. Ett par års familjeliv ledde fram till skivan "We go home", som han nu turnerar med i Europa. I ett youtube-klipp inför skivsläppet i höstas presenterar han låtarna som samtal i en kronologisk ordning, mellan en far och en son.
– Inspirationen till det jag gör kommer ofta oväntat. Det går inte att göra som bagare; ställa fram ingredienserna och hälla upp rätt mängd för att grädda lagom länge.
Han inspireras gärna av såväl folkmusik som Beyoncé, D´Angelo och Damien Rice.
Adam Cohen kom på blixtvisit till Sverige mellan två spelningar i Danmark, efter England, Frankrike, Holland och på väg till Polen, typ. Kaliforniens sol känns långt borta och Norrköping är kyligt, men en promenad blev det trots allt före soundcheck på lördagen.
– Det är en charmig, liten stad och tjejerna fastnade för alla röda hjärtan och vattenfall när vi gick en sväng.
Själv är han något av en världsmedborgare, ständigt på resande fot.
– När man lär sig något som barn, till exempel att äta kryddstark mat, så får man aptit för det. Jag har alltid flutit mellan olika kulturer och vill fortfarande ut och resa.
Where's the music som festival har har han ingen större koll på och när vi träffas är han är lite orolig över om publiken ska hitta dit senare på kvällen. Det hade han inte behövt vara, då en välfylld salong fick höra vackra versioner av "Song of Me and You" och "We Go Home". Utöver allt han har att berätta i sina texter fick vi skratta åt anekdoter han även berättade i samband med intervjun; om sin första flickväns stränga pappa från Sverige och en sann historia om Tom Waits konstiga barnuppfostran i samband med en fest hos Nicolas Cage.
Det känns egentligen oviktigt att lyfta fram höjdpunkter när helheten i Hörsalen var så fin. Stråkar och en fenomenal kör hjälpte också till att göra upplevelsen magisk. Kanske för att Adam Cohen ser varje spelning som en utmaning.
– Jag ser det som en date. Man klär upp sig, gör sitt bästa och hoppas att få följa med hem.