Under rubriken Actors Studio intervjuades den 83-årige skådespelaren av journalisten Ida Larsson. Och ganska många hade kommit till salongen "Huvudrollen" så här under filmfestivalens sista skälvande timmar.
Att åka ut för att bara möta publik uppskattar Sven Wollter.
– Det ger roliga erfarenheter som kan vidga ens funderingar, säger han när vi får ett litet snack i logen på Cnema innan.
– Det här är ett yrke som bygger på observationer. En seriös skådespelare forskar, inte i vetenskaplig betydelse men på sätt att man inhämtar fakta, forskar i beteenden och intresserar sig för andra människors psyke. Det gör nog alla konstnärer. Det ingår i konstnärskapet, fortsätter han.
Dessutom erkänner han att han tycker det är roligt att bli tillfrågad. Han känner sig glad och hedrad av att folk är intresserade av att lyssna till honom.
– Jag tycker också att jag är skyldig att lämna ifrån mig av min livslånga erfarenhet. Utan att för den skull överdriva min egen betydelse.
Sin första bekantskap med Norrköping gjorde han redan 1961 på det som då hette Norrköpings-Linköpings stadsteater. Sven Wollter fick sin första fasta anställning. Det gav en skjuts i karriären.
– Min första stora filmroll i Hemsöborna kan nog ses som ett resultat av det.
Så sent som 2014 jobbade han på Östgötateatern med uppsättningen av Swedenhielms.
– Jätteroligt. En underbar ensemble. Det var en fin tid här.
Norrköping har han alltid gillat. Motala Ström genom stan. Sättet att ta tillvara industrilandskapet.
– Jäkla vackert, konstaterat han och poängterar att han inte säger det för att ställa sig in.
Sven Wollter gick i pension strax efter 60. Men det innebar inte att han slutade jobba. Han har en roll som Freddes (Johan Rheborg) pappa Mauritz i Solsidan-filmen och var nyss med på galapremiären. Nöjt konstaterar han att Aftonbladet gav filmen fyra plus. Men att få bekräftelse är inte drivkraften i jobbet, det är behovet av att uttrycka sig.
Och förtydligar han; när det gäller skådespelarprestationer handlar det inte om bra eller dåligt utan om sant eller osant.
– Jag klarar inte av fusk, säger han och betonar att det handlar om att skapa trovärdighet och närvaro på scen.
Senare säger han att det är underbart att få uppskattning. Han har belönats med två guldbaggar.
– De är fula som katten men det är roligt att ha dem.