Det är tisdag och en filmare och aktivist besöker Norrköping. Maryam Ebrahimi ska tala om filmen ”Systrar bakom galler” som hon gjort tillsammans med Nima Sarvestani. Filmen är en uppföljare till prisbelönta ”Frihet bakom galler”. Jag träffar henne några timmar före visningen på Cnema, vi sitter i en tom biosalong.
Filmerna hör tätt ihop, det går inte att tala om den ena utan att hänvisa till den andra. I ”Systrar bakom galler” följer filmarna två spår, Saras och Najibehs. De var vänner i kvinnofängelset i Takhar som den första filmen handlade om. Sara, som bjöds in till premiären av ”Frihet bakom galler” i Sverige, har sökt och fått asyl. Najibeh är däremot försvunnen i Afghanistan och Nima Sarvestani reser dit och söker efter henne. Lever hon eller är hon död? Ryktena är många och skiftande.
– Najibeh var min favorit, när vi filmade i fängelset. Hon var den enda som stod mitt på gården, hon rökte cigaretter och mötte männens ögon. Hon kritiserade en domare som kom. Hon var analfabet, obildad, hon vågade. Det var många av kvinnorna som inte tyckte om det.
Paret Maryam Ebrahimi och Nima Sarvestani filmar och arbetar ihop. Båda är uppvuxna i Iran, men i två skilda världar. Nima Sarvestani var ung student när shahen störtades 1978-1979.
– Revolutionen blev stulen av de religiösa krafterna som tog över. De avrättade oppositionen och tusentals av de unga som gjort revolt, berättar Maryam.
Nima måste fly. 1984 kom han till Sverige och gjorde karriär som filmare för SVT. Bland annat i Afghanistan, han förstod ju språket då afghanernas dari är nära besläktat med persernas farsi.
Maryam Ebrahimi var tre år när shahen föll. Hon har växt upp i prästernas Iran, tvingats bära slöja som sexåring och be till Gud på arabiska, ett språk hon inte förstod.
– Förstår inte Gud persiska eller mitt hjärtas språk, frågar hon och trycker handen mot bröstet.
Den yttre lydnaden i ett land som plötsligt styrdes av sharialagar möttes av ett inre motstånd. För kvar i Iran fanns medelklassens kvinnor och familjer som levt i ett modernt Iran och som inte gav upp. Maryam tilläts leva ett dubbelliv med den förhatliga slöjan i skolan, men med smink och med pojkvänner. Hon utbildade sig på konsthögskola. Och med tiden lättade det.
– De som flydde till Sverige tidigt har inte sett förändringarna. Vi diskuterar det mycket hemma, han tror på revolutionen. Jag tror på de små stegens förändringar.
Efter flera filmer om Iran vände Maryam och Nima filmkameran mot grannlandet Afghanistan. Den första filmen ”Jag var värd 50 lamm” handlar om en 10-årig flicka som gifts bort med en 50 år äldre man. Hon lyckas fly, har tur och kommer till en kvinnojour.
Andra som rymmer och har otur tas av polis döms till fängelse i 12 – 15 år. ”Frihet bakom galler” handlar ändå om starka kvinnor, som stöttar varandra. Fängelset som en fristad i fiendeland.
– Vi ville påverka systemet, fick stöd från människorättsorganisationer. Japan ställde krav på Afghanistan, säger Maryam.
Filmen visades och diskuterades i landets parlament. Det har redan blivit bättre även om det tar tid.
”Systrar bakom galler” är alltså fortsättningen. Vad hände Najibeh när hon släpptes fri igen? Hur går det för vackra Sara som möter friheten i Sverige, men fortfarande har en talibanfostrad kvinnas förtryckta själ?
– Det handlar om paradoxer, säger Maryam Ebrahimi.