Scenen är sig lik. Tre gånger på kort tid träffar jag Susanne Ewerlöf på Konsthallen Verkstad på Kvarngatan och varje är det yttre likadant. Första gången sitter hon ensam och vaktar den gästande norska konstnären Unni Gjertsens utställning, andra gången har hon fått flytta till en ny lokal i samma byggnad som saknar det mesta för en konstutställning.
Verkstad har funnits sedan 2009. Susanne Ewerlöf var student på Campus Norrköping när hon drog i gång den tillsammans med Matilda Bengtsson. Sedan ett tag är hon tillbaka på sin andravända. De har visat samtidskonst och gjort tjugofyratimmarsevent i olika ruffiga lokaler i byggnaden. Ofta intressanta men nästan alltid svårsålda.
– Vi har ju valt att ägna oss åt den icke-kommersiella konsten, säger hon när hon visar mig de nya lokalerna som måste – genom hårt ideellt arbete – bli färdiga till helgens utställning med konstnären Liv Strand.
Susanne Ewerlöf berättar att hon jobbar heltid men att de pengar hon drar in kanske borde göra att hon ägnar 20 % åt det. Ser man till det yttre är Konsthallen Verkstads historia heroisk och kreativ men det övervägande intrycket är ett tröstlöst slit från det ena provisoriet till det andra. Men det yttre är inte allt. Verkstad må ha fått en mindre lokal där allt har rivits ut men inåt har verksamheten växt på ett sätt som inte är omedelbart synligt.
Tredje gången jag träffar Susanne Ewerlöf är hon inte ensam. Nya Verkstadspartnern Magdalena Åkerström är där. Lokalen ser fräschare ut och konstnären Liv Strand är där för att förbereda sin utställning. Den fjärde personen i lokalen är Naz Cuguoglu, gallerist och konstkritiker från Istanbul.
– Vi träffades i Turkiet och upptäckte att vi hade mycket gemensamt, vi arbetar med gästkonstnärer och utställningar på ett likartat sätt som Verkstad, säger Naz Cuguoglu.
Så har hennes verksamhet Mau Mau och Verkstad ett gemensamt EU-finansierat projekt på gång.
– Det är mer som ett forskningsprojekt än ett konstprojekt. Vi får möjlighet att träffa många konstnärer både i Turkiet och i Sverige och se vad vi kan göra tillsammans. Processen känns viktigare än slutresultatet just nu, säger Susanne Ewerlöf.
Men ännu fler projekt är på gång. I somras gjorde Susanne Ewerlöf utställningen "Becoming by Recalling" på Passagen i Linköping. bland de medverkande konstnärerna där fanns ukrainaren Mykola Ridnyi.
– Vi vill fortsätta samarbeta med honom. Hans konst är mer politisk och handlar om det post-sovjetiska Ukraina, berättar Susanne Ewerlöf som besökt både Kiev och Charkiv
Ett tredje projekt under uppsegling är i Ryssland, men där är inget ännu klart.
– Jag har nyligen varit i Ryssland, i S:t Petersburg och Murmansk och har nyetablerade kontakter där, säger Magdalena Åkerström.
Turkiet, Ukraina, Ryssland. Konsthallen Verkstad har verkligen valt det den europeiska politikens just nu hetaste platser. Men det skulle inte vara möjligt utan den ruffiga lokalen vid Bergsbron i Norrköping.
– Allt utgår härifrån, säger Susanne Ewerlöf.
Och det som utgår härnäst, redan den 7 november, är som sagt Liv Strands utställning "Begränsningens anatomi" där hon med sina skulpturer vrider på begrepp som "nation" och "hen". En skulptur kommer att placeras utanför Verkstad i Motala Ström.
– Får jag tillägga en sak, säger Susanne Ewerlöf när vi är på väg att bryta upp. Det här vore inte möjligt utan lokalt stöd och lokala sponsorer. Häromdagen behövde vi en professionell byggstädning för att inte Livs skulpturer skulle ta skada men hade inga pengar till den..
– Jag ringde några städföretag. Ett nappade, kom och städade gratis, säger en nöjd Magdalena Åkerström.
Världen vill att Konsthallen Verkstad lever vidare.