Norrköpingsförfattaren Stefan ”Oddis” Andersson lanserar i dagarna sin andra spänningsroman i triologin om och med Lorne Lycke. ”Operation Valkyria”, som är en direkt fortsättning på ”Hild” (2018), börjar i en by utanför Tiraspol i Moldavien och utspelar sig till stor del i Tyskland.
Allt landar runt huvudkontoret i Norrköping, där Lorne Lycke styr sin kamp för barn och kvinnor som lever under hot, våld och förtryck.
– När man skriver en triologi är just den andra boken allra svårast… Den ska ju dra händelserna och livet framåt, men du får heller inte avslöja för mycket inför den verkliga finalen i tredje boken. Det är också en balansgång att inte upprepa för mycket från den första boken. Jag skulle ljuga om jag tyckt att det har varit kul och enkelt att skriva den, berättar ”Oddis” i NT:s nyhetspodd Willner & Lagerqvist.
Den har, precis som i ”Hild”, ett underliggande tema.
– I ”Hild” handlade det om vad som händer om man tappar förtroendet för rättssamhället. I den här boken handlar det om fanatism. Det är också ett starkt och aktuellt ämne. Det finns olika sorters fanatism i vårt samhälle. Det kan handla om politik, religion eller sport, men också en rent personlig fanatism att övertyga någon eller några att det jag säger är det enda rätta oavsett metoder.
Din Lorne Lycke är fanatiskt på sitt sätt.
– Det är lite av det som kommer in i den här boken.
Vem är hon?
– De flesta karaktärerna i mina böcker har jag en förebild till från det verkliga livet.
Så också Lorne Lycke?
– Ja, jag vill inte säga för mycket, men jag mötte henne någon gång under 1980-talet. Jag fick en fråga om jag kunde följa med ett gäng ungdomar, som hamnat lite snett i livet, på en skidvecka i Sälen. Jag tackade ja. Det blev en lång och tuff vecka. Där fanns en tjej i 14-15-årsåldern, som verkligen stack ut ur mängden och bara var. Hon hade något drottninglikt över sig.
Läsarna har kunnat följa henne i de två böckerna från hon var sex år till dagens 44 år i ”Operation Valkyria”.
– Jag vet inte alls hur det gått för den där tjejen jag träffade i Sälen i verkligheten. Jag är lite nyfiken på det.
”Oddis” har börjat skissa på slutet.
– Triologin skulle ha fått sitt slut 2022, men på grund av pandemin så blir det inte trovärdigt. Jag har fått tänka om där.
Temat?
Jag har det, men vill inte avslöja det här och nu.
Det står Stefan Andersson i passet, men Oddis S Andersson på bokens omslag.
Varför?
– Namnet Stefan Andersson är för anonymt och knappt sökbart… Jag har kallats ”Oddis” i alla år så valet var ganska givet. När folk ringde till polisen och frågade efter Stefan Andersson visste knappt ingen vem det var, men ”Oddis” fungerade alltid.
Det är ju ett litet coolare författarnamn.
– Kanske det… Det kommer från ”Oddjob”.
…från rollen i James Bonds Goldfinger?
– Vi var och spelade en cup i Nyköping med IFK Norrköping samma år den filmen hade haft premiär i mitten av 1960-talet. När vi var ute och gick på torget där så hittade jag en hatt, som jag försökte kasta som ”Oddjob” i filmen. Någon kallade mig ”Oddjob”, som sedan blev ”Oddis”.
I veckans avsnitt av Willner & Lagerqvist, som finns där poddar finns, bjuder "Oddis" på en exklusiv inblick om huvudpersonen Lorne Lycke, mötet med korrumperade poliser under ett uppdrag österut, konsten att fickparkera, de dryga 40 åren i polisens tjänst och hans pappas tårar på Idrottsparken.