”Erbjud en produkt som fler människor är beredda att betala för!” löd uppmaningen. Sagt och gjort. Ensemblen och teaterchefen skrev en revy. Om kommunpolitikerna.
Med andra ord, spela teater som ”vanlitt fölk” vill se. Jag och kvällens publik tillhör uppenbarligen denna sort för jag skrattar så att tårarna rinner, i gott sällskap. Nästan fullsatt, spontana applåder, flatgarv och stående ovationer talar sitt tydliga språk. Faktum är att teaterpubliken i resten av Sverige också vill se mer rolig och politisk satir. Ja, det slår Riksteatern fast i sin rykande färska rapport Svenskarna & scenkonsten 2024. Östgötateatern torde vara snabbast på bollen.
För Sveriges Radios P1 Kultur berättar teaterchefen tillika regissören Nils Poletti att ”Superkontoret är en förvaltningsrevy som handlar om kommunal politik generellt.” Nja, generell vet jag inte. Jag har inte sett så tydligt utformade karaktärstyper baserade på verkliga förlagor sedan Tjadden spelade sig själv på Lilla Teatern. Satiriskt galet uppskruvade, förstås. Vi snackar ju lokalrevy. Eller vad sägs om en överspänd och ambivalent KD:are utan humor, en ständigt ilsken och medieotränad överstekucku, en sexualmoraliskt vilsen norrman i orkansäker stålullsfrisyr och en lika aningslös som osäkrad kanonkula vars litterära kanon inskränker sig till Raskens, Pippi Långstrump och Ultima Thule?
Idén att nedmontera en självständig kulturförvaltning och låta den ingå i ett "superkontor" är ett tacksamt revyämne. Superhjältarna ska ta hand om allt. Sport, äldrevård, fritid, sophantering, samhällsservice, livsstil och lite till. Poletti och ensemblen står för manus. Käre tid så roligt de måste haft i repsalarna när de väl bestämt sig för att fullständigt släppa tyglarna i häcklandet av stans politiker. Det är skyhögt och bottenlågt. Riktigt finurliga och ekvilibristiska ordvrickningar sjunker bråddjupt ner i prutthumor och stjärtbuskis.
Li Hu Yu drar applåder som överspänd stå-upp-komiker.
Jag spårar Dario Fos ”Vi betalar inte, vi betalar inte!”, även den skriven under en ekonomisk kris i Italien och Hasse & Tages smarta, välformulerade politiska satir. Sedan dyker man rätt ner i bottenslammet på gölen med Buskis on Ice och kommunchefens obekvämlighetsyoga. Eventuellt är Harryssons maktfullkomliga karikatyr väl yxigt och grovt framhuggen. Å andra sidan verkar förlagan ta det med ro och humorn i behåll. Jarl fick frågan om hon ville kommentera det hela, men hänvisade till armlängds avstånd.
Vid pianot finner vi en utrotningshotad och bortskämd elitmusiker som lystrar till namnet Marcus Österlund. Än så länge. Han är för övrigt den enda som utstrålar något som liknar lugn i det här turbosnabba, synnerligen välrepeterade och inoljade replikmaskineriet. Tempo och timing är på topp, alldeles som det ska vara i revy och satir. Barkselius och Jansson överträffar sig själva i ett enastående hattbytarnummer. Harryssons Trollmor Loveyou drar ner några riktiga applådåskor liksom Lisa Hu Yus stå-upp-nummer. När Barkselius knackar in ordet ”sexig!” i mobilen följt av kommentaren ”vad kan rimligtvis hända, det är ju en komplimang!”, ja då har verkligheten överträffat dikten.
Teater
Superkontoret. En lokal förvaltningsrevy
Manus: Ensemblen och Nils Poletti
Regi: Nils Poletti
Medverkande: Lisa Hu Yu, Caroline Harrysson, Jesper Barkselius och Peter Jansson
Musiker: Marcus Österlund
Spelas i Norrköping 24/2 – 23/3 och Linköping 20/4 – 18/5