I en egen liten kal och vit monter på Bokmässan i Göteborg står Christopher Jarnvall (SD), blivande kommunalråd i Norrköping. Han lanserar sina böcker, bland annat den senaste "Italien i Corona", en resa i smittans spår i Italien, det land i Europa som först drabbades.
Christopher Jarnvall är journalist, författare, medie- och kulturentreprenör och numera ledande kommunpolitiker för Sverigedemokraterna i Norrköping. På 1990-talet var han politisk redaktör på konservativa Nya Wermlands-Tidningen och han har sedan dess i många år arbetat med så kallat public affairs, att informera och ge råd till organisationer, företag och myndigheter om politik och samhällsfrågor. Han driver också Nota Bene Nyhetsbyrån som under de senaste åren har fått ett starkt genomslag i sociala medier, endast Expressen och Aftonbladet har fått sin journalistik mer spridd på Facebook. Den har en nyhetsförmedling mer i linje med högerinriktade och sverigedemokratiska uppfattningar.
Christopher Jarnvall delar sitt partis nationalistiska och traditionalistiska kultursyn.
– Kulturen är kittet som håller samman samhället, det är vad som formar våra traditioner och normer över tid för vår gemenskap. Det är därför den är så viktig, inte minst för de som invandrar hit, att förstå hur vi lever här, säger Christopher Jarnvall.
– Svensk kultur ska vara dominerande i offentligheten, men sedan finns det förstås utrymme för annan kultur som människor har med sig hit, det kan vi inte hindra, fortsätter han.
I kommunpolitiken är kulturlivets väl och ve inte i fokus för SD, det är främst ordningsfrågorna som står på dagordningen och det är också om dessa man främst kommit överens med det nya borgerliga styret som utgörs av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Därefter kommer förstås ekonomin, nu väntas svåra år med stigande inflation och skenande räntor.
– Vi kommer att behöva se över allt och vända på varje krona och det gäller förstås också de pengar som går till kulturen.
Christopher Jarnvall kan inte nu svara på hur pengarna till kulturlivet kommer att fördelas, men på sikt vill han gärna se att kommunen gör sitt genom skolan och andra verksamheter för att stärka Sveriges och Norrköpings historia och lyfta fram fler sidor av den för att skapa en starkare gemensam identitet och medvetenhet om det som varit.
– Och historien ska berättas så som vi nu vet att den var, det blir lätt anakronistiskt när man exempelvis försöker mäta 1600-talets människor utifrån vår samtids värderingar och kunskaper.
Det som i dag kallas Östgötateatern bildades 1908 i Norrköping och Norrköpings symfoniorkester har funnits sedan 1912. De båda är arv från det äldre borgerliga samhället och har länge förvaltats av socialdemokratiskt styre. På andra håll, som i Gävle, driver Sverigedemokraterna att staden ska lägga ner sin anrika symfoniorkester.
Kan det vara en konservativ kulturpolitik att spara på och lägga ner gamla borgerliga institutioner som symfoniorkestrar och teatrar?
– Nej, jag känner inte ens till att det skulle vara på tal här. Jag tycker mycket om kulturinstitutionerna i Norrköping, jag är en museimänniska, så både Konstmuseet och Stadsmuseet betyder mycket för mig.
För två år sedan polisanmäldes Stadsmuseet av Sverigedemokraterna i Norrköping i samband med utställningen Medlöperi och Motstånd – Nazismen i Norrköping då och nu. Baserat på historikern Johan Perwes forskning om nazismen i Norrköping presenterades Sverigedemokraternas nazistiska rötter med en bild på den lokala partistyrelsen. Norrköpings sverigedemokrater uppfattade att museet förtalade dem, men anmälan lades ner då polisen bedömde att något brott inte förelåg. Partiets agerande väckte förstås stor uppmärksamhet rörande den känsliga frågan om politikens relation till kulturen.
– Museerna ska ha sin frihet, men jag kan förstå att mina partikamrater blev upprörda av att ställas sida vid sida med gamla tyska nazister från 1930- och 40-talet, det hade jag också blivit. Men jag hade hanterat det på ett annat vis, fört ett samtal med museet om historien och ifall det hade kunnat presenteras på ett annat sätt.
Christopher Jarnvall säger att det är viktigt att respektera principen om en armlängds avstånd, att politiken bara ska ge förutsättningarna för kulturlivet. Samtidigt finns det områden där han tycker att politiken kan styra mer. Själv medverkar han på konsultbasis i Sverigedemokraternas Youtubekanal Riks och leder bland annat programmet “Samtal med samhället” där han gör timmeslånga intervjuer med personer från olika sfärer.
Han har bland annat intervjuat Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande och Sverigedemokraternas starka kvinna i Sölvesborg. Hon har under sitt styre uppmärksammats för att mer ingående styra kulturområdet som politiker. Bilderna är olika av hur mycket och i vilken grad, men det handlar om att offentlig konst inte ska vara provokativ utan “traditionell”, “klassisk” och “lokal”. Dessutom slutade Sölvesborgs bibliotek att köpa in litteratur på utländska språk.
– Jag är inne på samma linje som Louise Erixon, vi ska främja det svenska språket och den traditionella kulturen.
I grannstaden Linköping har stadens konstnärsförening Alka debatterat frågan om offentlig konst och konstnärlig frihet med stadens Sverigedemokrater på Correns kultursidor. En tydlig skillnad uppstår där konstnärerna hävdar konstnärens expertis och integritet och SD trycker på allmänhetens rätt att få tycka till om vilken konst som skapas.
– Visst kan man hänvisa till “expertis”, men vad är det? Alla har sin åsikt om vad som är vackert och fult.
Christopher Jarnvall talar själv flera språk och bevakar för Riks räkning vad som händer i Tyskland och har också skrivit en reportagebok från en resa genom det gamla DDR. Ändå ser han begränsat värde i att det finns litteratur på många olika språk på våra bibliotek.
– Och jag är ju gammal latinare dessutom... Visst är det viktigt med litteratur på andra språk, framförallt de stora europeiska och världsspråken. Men det viktiga är att man lär sig svenska och att det finns böcker på svenska på biblioteken, det egna språket får man själv ta ansvar för och pyssla med hemma.