Ur pandemin skapade cirkusartisterna och paret Magali Bancel och Mattias Lindström högtflygande planer.
Såväl bildligt som bokstavligt.
Som en 17 meter hög rigg på Noss gamla fabriksområde på Butängen.
Det är här, under en veckas tid, Sveriges senaste, största och spännande cirkussatsning kastat sig ut i det blå för första gången med sikte på en föreställning under Kulturnatten i Norrköping den 23-24 september.
– Många cirkussällskap försvann från kartan och artister tvingades byta karriär under pandemin. Det fanns helt enkelt inga jobb. Många kom hem till Sverige och Norrköping igen. Vi lyckades hitta, inspirera och ta hand om varandra under en svår tid. Projektet föddes ur en vilja att skapa en föreställning, som skulle föra samman alla efter dessa tuffa år av pandemin, säger Magali Bancel.
I takt med tiden har nyfikenheten på de nya planerna i Norrköping växt.
– Vi visade en video på Subcase, som är den största cirkusmässan i Norden. Vår konstnärliga blandning är unik. Det är häftigt, tycker Magali.
Cirkusartisterna Mira Leonard, Elsa Näslund och Anna Gehlin klättrar, springer och flyger högt uppe i luften.
– Som fåglar i det blå, säger Magali och följer trions akrobatik.
Fem minuter senare landar trion tryggt på gräset.
– Som spindelmannen. Det är en superkänsla, säger Mira och skrattar.
– Som en viktlös superkvinna, tycker Anna.
– Det här sättet att använda kroppen och utrustningen är ganska nytt för oss. När man är på cirkus har du fast rekvisita du jobbar runt... Det är mycket mer rörelser på ett helt annat sätt, säger Elsa.
Höjdskräck?
– Det fungerar inte då, säger Anna.
– Jag kan vara rädd för höjder, men här vet jag att jag sitter fast och "here we go". Det är mycket värre att klättra på en stege hemma. Det kan vara läskigt, tycker Mira.
Hur kul är det här?
– När jag gick från stationen och fick se den här riggen från långt håll så kittlade det lite i magen. Man kände pirret. Det är en fantastisk leksak för akrobater.
I bakgrunden hörs såväl trumslag som trombon, när två av tre musiker från Symfoniorkestern är på plats. Martin Orraryd (slagverk), Johan Wiklund (trombon) och Delphine Constantin Reznik (harpa) och deras musik gör upplevelsen än mer svindlande. Vi har sett musiken och cirkusen mötas tidigare i "The Last Fish" och "Vibrationer i luften".
– Det är tre häftiga musiker, som vågar utmana höjden också och ger verkligen den här föreställningen något extra. De är verkliga proffs, menar Anna.
– När vi får och kan använda hela rummet ger det en helt annan dimension. Vi hittar nya vägar och tänjer onekligen på de konstnärliga gränserna, som styrs av det tekniska. Vi måste, först och främst, tänka säkerhet.
Det suger till i magtrakten och benen känns en smula ostadiga på den trygga gräsytan, när Mira Leonard, Elsa Näslund och Anna Gehlin lutar sig ut från riggen med blicken upp i skyn för bildens skull.
– Tjejerna bor i luften, säger Magali och ler.
– Du kan få klättra upp och testa själv om du vill känna känslan. Det skulle väl vara något att skriva om...
Tystnaden är också ett svar.
– Du är dubbelsäkrad, till och med trippelsäkrad, så det är ingen fara.
Nej, tack.
I höst är hela gänget tillbaka i luften igen.
– Det blir något på Kulturnatten, men vad och hur är jag inte säker på än... Det skulle vara fantastiskt om vi kunde skapa en riktigt stor folkfest på gräsmattan här, säger Magali Bancel.