Sonja Stenhammar undrar vad som händer när vi kommer in med blommor och fotograf i deras rum på SON-kontoret.
– Men oj. Nu blev jag överraskad. Att jag ska få ett så fint pris – från min sida känner jag stor tacksamhet över att kunna genomföra tävlingen.
Hon jobbar de sista timmarna på kontoret i Norrköping innan ett par veckor hemma i Geneve, blandat med jobb¬resor, väntar. Kollegan Kerstin Högberg Karlström har lyckats hålla priset ¬hemligt, men är glad och lite rörd.
– Jag hade hoppats att Sonja skulle få priset tidigare, hon har verkligen ¬förtjänat det.
Karriär som operasångerska
Sonja Stenhammars karriär som operasångerska flöt på från det ena till det andra i 30 års tid. De sista åren som aktiv höll hon ofta mästarklasser i samband med inhopp som solist med olika ¬orkestrar runt om i världen.
– Jag tycker om att sjunga konserter. En romanskväll får man så fin kontakt med publiken och sjunger hela programmet. I en opera blir det mer tid bakom scenen.
Allt började och slutade med uppträdanden i Salzburg, men först var det en annan händelse som stack ut under uppväxten i Norrköping.
– Jag åkte till Stockholm som 10-åring med mamma och farmor för att sjunga i Sven Jerrings radioprogram ”Barnens Brevlåda”. Min röst låg bra automatiskt och lät redan som fullvuxen.
Hon var en av två som fick 15 kronor, de andra barnen fick fem kronor.
– Jag kom ut så stolt med mitt första gage och ville använda pengarna för att gå på operan. Farmor sa att det nog kostade mer, men betalade resten av biljetten så att vi kunde se Johann Strauss -”Läderlappen”.
Gillar Mozart
Efter studenten från Norrköpings Högre allmänna läroverk 1962 väntade Musikhögskolan i Stockholm. I slutet av 1960-talet blev hon uttagen till en kurs under ledning av österrikiske pianisten Erich Werba i Salzburg, något som öppnade en väg ut i Europa.
– Jag fick ringa pappa och berätta att jag inte skulle komma hem till höskörden.I Salzburg fick hon kontakt med Concita Badía, som bjöd in den unga, svenska sopranen att studera in hennes repertoar. Tiden i Barcelona har betytt mycket och genom sin spanska repertoar hamnade hon senare på Spanska ambassaden i Sverige en kväll. Där i publiken satt en tung kritiker. Han kontaktade skivbolaget EMI och under mitten av 1970-talet spelade hon in både sin spanska konsert och en svensk skiva.
Under åren har det blivit en hel del juryarbete också, bland annat i ¬Moskva, där hon satt i juryn för Tjajkovsky-¬tävlingen 1986. I slutet av 1990-talet sjöng Sonja Stenhammar Mozarts ”Requiem” i Katedralen i Salzburg som sitt sista, stora offentliga framträdande.
– Jag har alltid tyckt mycket om Mozart. Men oftast har jag alltid tyckt bäst om den musik jag sjunger för tillfället.
Barcelona, Rio, otaliga ställen i Italien, Spanien och resten av Europa – världen blev Sonja Stenhammars arbetsplats och det är den fortfarande. WSIMC – World Federation of international music competitions – antog Stenhammartävlingen direkt efter minimikravet med två genomförda tävlingar. Nu är förhoppningen att sångtävlingarnas representanter från olika länder samlas i Norrköping 2019
– Jag vet hur tävlingsvärlden fungerar, inte bara från perspektivet som sångerska, och ville starta en svensk tävling långt tidigare egentligen.
Kunglig invigning
Först 2003 började planeringen och 2006 invigde kungen och drottningen Stenhammartävlingen i De Geerhallen.
– Jag har alltid känt mig välkommen här i kommunen och nu fortsätter samarbetet genom Scenkonstbolaget och våra sponsorer här.
Mobilen ringer och hon ger några snabba instruktioner på franska. Årets pristagare talar sex språk och sjunger ¬säkert på ännu fler.
Arbetet pågår året runt, även det året tävlingen inte arrangeras. Sonja Stenhammar bor då och då på gården Stora Sööd här, men reser också till sångtävlingar och festivaler över hela världen.
– Det är viktigt att utveckla tävlingen och jag noterar alltid vad som är bättre hos oss. Ett exempel är att domarna har olika bord här och förväntas jobba väldigt mycket. De ger en personlig ¬bedömning efter varje steg.
På så vis blir alla deltagare i tävlingen vinnare. Dessutom får förstapristagaren 100 000 kronor samt ett engagemang som solist under SON:s kommande säsong. Christina Nilsson, som vann i somras, sjunger till exempel med SON i januari 2017, under Trettondagskonserten. Många får fler möjligheter till jobb både i Sverige och utomlands.
– Det går väldigt bra för våra vinnare, så mycket kan vi se nu när vi har arrangerat tävlingen sex gånger och vet vad om händer med deras karriärer sedan.
Prisutdelning i november
Den nionde november delas Broocmanpriset ut i Norrköping och i samband med det blir det även boksläpp för nyutgivningen av Broocmans två hushållsböcker från 1730-talet.
Utöver Broocmans originaltexter har böckerna nu kompletterats med flera nyskrivna uppsatser om mannen som tryckte den första tidningen och lade grunden för Norrköpings Tidningar 1758.
Här är alla tidigare vinnare:
Herbert Blomstedt, musik
Barbara W Öberg, teater
Kurt von Schmalensee, arkitektur
Nils Isberg, konsthantverk
Leoo Verde, konst
Ebbe Linde, konst
Margareth Weivers, teater
Georg Raymond, musik
Walter Lund, pedagogik
Ragnar Thell, teater
1970: Erik Larsson, Finspång, hembydskultur
1971: Bianca Bianchini, biblioteksversamhet
1972 :Fritz Grahn, konst
1973: Otto Chambert, kulturhist. och musealt arb.
1974: Sture Axelsson, litteratur, lyrik
1975: Kerstin Nilsson, teater
John Zacharias, teater
1976: Björn Helmfrid, kulthist. och allm. historia
Sven Lutteman, kulthist. och allm. historia
1977: Stellan Jonsson, musik
1978: Ole Söderström, litteratur
1979: Bertil Karlsson, hembygdsvård
1980: Bo Beskow, litteratur
Östen Pettersson, hembygdsforskning
1981: Hans Zimmergren, musik
1982: Mona Lundgren, teater
1983: Gerda Antti, litteratur
1984: Stig Hellerström, stadsträdgårdsmästare samt jubileumsgeneral
1985: Bengt-Göran Sköld, musik
1986: Georg Malvius, teater
1987: Olle Persson, barytonsångare
1988: Bertil Wahlin, naturvårdare
1989: Franz Welser-Möst, musik
1990: Petra Norman, dans
1991: Olle Johansson, skådespelare
1992: Arne Malmberg, redaktör
1993: Yüksel Gülen-Adolfsson, hemspråkslärare
1994: Lars-Åke Franke-Blom, tonsättare
1995: Liisa Chaudhuri, konstnär
1996: Sven Trolldal, radioproducent
1997: Yvonne Lundeqvist, skådespelerska
1998: Mats Persson, operasångare
1999: Maria Börjesson, guldsmed
2000: Bengt Gårsjö, musikpedagog
2001: Zvonimir Popovic, författare
2002: Birger Persson, hembygdskännare
2003: Per Björnlert, spelman
2004: Eva Carlsson, skådespelerska
Jörgen Mulligan, skådespelare
2005: Kerstin Eneström, textilkonstnär
2006: Inger Dahlman, f d kulturredaktör NT
Magnus Höjer, journalist och författare
2007: Magnus Krepper, skådespelare
2008: Per ”Plura” Jonsson, musiker och författare
Ulf Ekervik, konstnär
Karin Klöör, konstnär
Nisse Sandström, musiker
2009: Musikföreningen Crescendo
Ulf Lundkvist, konstnär
2010: Kerstin Holmer, konstpedagog
Kaj Kindvall, musikjournalist
2011: Stig Jacobsson, redaktör
Johan Karlsson, biografchef
2012: Agneta Skarp, scenograf
Pontus Helander/Carina Perenkrantz, teaterdirektörer och skådespelare
2013: Norrköpings Stadsbibliotek
Vaxkupan, skiv- och vykortsbutik
2014: Stefan Arvidsson, festivalarrangör
Lili Stenmark, gallerist och folkbildare
2015: Eva Lundgren Stenbom, kulturproducent och projektledare
Peter Johansson, sångare