En vackert berättad historia om livet som medberoende. Alex Schulman skildrar livet som barn till en alkoholist, under uppväxten och som vuxen med en egen familj.
Boken handlar om hur mammans kamp, då den briljanta Lisette Schulman, dotter till Sven Stolpe, har demoner att kämpa med. Och dränker dem i alkohol.
– Jag tycker att det känns som att läsa en reningsprocess. Det handlar mycket om saknaden och längtan efter den förälder han inte har haft sedan han var fem år, säger Kalle Stadelmann.
– För mig var boken otroligt läsvärd jämförd med andra jag har läst i samma genre och fick mig att läsa mer om familjen efter att jag hade läst den.
Han visst ingenting om dem förut och fascineras. Inte minst över hur sympatierna växlar mellan Schulmans föräldar när han läser.
– Historien om pappan skrev han i dur, men den här är ställd i moll. Nästa bok handlar säkert om morfar Stolpe, tror Kalle Stadelmann.
– För mig fanns ett visst motstånd innan jag kom in i boken, men efter nyckelscenen när två av bröderna åker ut till barndomstorpet för att hämta hem mamman kunde jag inte sluta läsa.
Bryter medberoendet
Något som kommer upp är hur författarens eget förhållande till alkohol är problematiskt, om än inte ett problem. I samband med bokutgivningen har han exempelvis tagit en vit månad och i intervjuer berättar han om svårigheten att bedöma hur mycket som är normalt och dricka – och när.
– Genom att skriva den här boken, gå i terapi och våga erkänna hur det var kanske Alex Schulman faktiskt har brutit den onda cirkeln till nästa generation, tror Kalle Stadelmann.
Som läkare mötte Bengt Axmacher många människor med alkoholrelaterade problem genom åren.
– Att följa Alex mor är som en regelbok i alkoholismens utveckling i olika stadier. Man värjer sig, men många unga familjer borde läsa den så att problemen åtgärdas i tid.
I boken om pappan, ”Skynda att älska” var mamma Lisette relativt osynlig. Nu vet vi varför.
– Alla, oavsett ålder, borde läsa den här boken för att förstå hur sjukdomen alkoholism påverkar alla i familjen, säger Mimmi Haugen.
Stéphanie Gren, som är lärare, tyckte det var intressant att läsa en bok där barnperspektivet gör upplevelsen av berättelsen annorlunda.
– Att leva med en förälder som är alkoholist påverkar mer än vi kanske tror och jag har mött de här barnen i skolan. Alla vet egentligen hur det står till, men driften att skydda den utsatta föräldern är enormt stark.
Tung bok om förfall
Hon var den i gruppen som inte läste boken i ett svep.
– Det var en tung bok att ta till sig i små bitar. Den beskriver ett mänskligt förfall där jag förstår redan från början att allt är på väg ned i mörkret. Det finns inget lyckligt slut.
Mimi Haugen tycker att författaren ger en ovanligt klar bild över hur det är att vara barn i situationen.
– För mig var det en naken och viktig bok om missbruk, bitterhet och att ha föräldrar i något slags rampljus. Nu vill jag läsa Linn Ullmans berättelse direkt efter det här.
De tror att även den som har tröttnat något på ämnet, då det har funnits gott om uppgörelser med kända föräldrar i omlopp de senaste åren, kan ha glädje av att läsa boken.
– Jag tycker att boken är skickligt skriven och fångades av språket. Inte minst sättet han rör sig mellan olika tidsplan så flytande, säger Bengt Axmacher.
Tankarna kring boken rörde sig även utanför handlingen i boken. Varför fortsätter Alex Schulman att skriva om sig själv och sin familj? Är det för att bekräfta bilden han har skapat av sig själv. Visserligen privilegierad medieöverklass, men med problem han har hanterat genom åren. Gruppen noterar också att Schulman som typisk medberoende då han inte hänger ut några fula detaljer som exempelvis tyder på misär – trots en typisk medberoendes sinne för detaljer. Kanske vinner behovet av att skydda modern. Och sig själv.
Hjärtskärande men intressant
Monica Ewerth var tyvärr sjuk och Jenny Dahlberg på konferens den här träffen, men båda tyckte att det var ett bra bokval.
– Jag föll pladask för den här och läste från början till slut direkt. Allt känns så äkta och hjärtskärande samtidigt som jag slås av tanken på ordet heder och hur hedern i familjen ska hållas undan från allt som skulle kunna fläcka ner den, skriver Jenny Dahlberg i ett mejl inför träffen.
– Det hade varit så roligt att få prata om den här boken med gruppen, för jag tycker det finns så mycket att säga efter att ha läst den, hälsar Monica från sjukbädden.
Nästa gång ska bokcirkeln diskutera årets Nobelpristagare Bob Dylan. Ingen i gruppen gillar hans musik speciellt mycket och de är lite fundersamma inför att läsa låttexterna.