Romantiken har hyllats i bland annat DN, som beskriver den som det bästa som just nu går att se i Sverige.
Krister och Johanna har länge varit ett par, men när Krister träffar en yngre tjej går de in i en ny fas i livet. Deras kompis Antonio är vid 61 års ålder nybliven singel och diagnosticerad med en allvarlig sjukdom.
Vardagen ställs på ända för trion och lägger grunden för "Romantiken" som just nu visas på Östgötateaterns vindsscen.
Det som gör att den tre timmar långa föreställningen sticker ut bland teaterns övriga program är att historien helt och hållet gestaltas med dockor.
För Tobias Almborg, som stått på scen i 20 år och varit fast anställd vid Östgötateatern i 13, var det en ny erfarenhet att ge sig i kast med det något udda projektet.
– Jag har aldrig repeterat så mycket och intensivt som jag gjort till den här föreställningen. Det har varit som att lära sig ett nytt instrument. Bara att få dockorna att gå naturligt tog tre veckor för mig att lära, säger han.
Med facit på hand kan man konstatera att repetitionerna var väl investerad tid. Nästan samtliga föreställningar har sålt slut, både i Stockholm och Norrköping. Föreställningen har fått lysande recensioner, bland annat i Dagens Nyheter.
– Det är jättekul och gör att folk kommer hit med ganska höga förväntningar. Jag tror verkligen att Oscar (Thunberg, manus och regi) lyckats fånga en ton i manuset som blir väldigt igenkänningsbar. Och när det gestaltas av dockor blir det lite som att ett plus ett är tre. Många får en aha-upplevelse och blir djupt berörda.
Vad får man ut av dockor som man inte får med "vanliga" skådespelare?
– Min teori är att dockorna ger en viss distans och som publik blir det lättare att ta till sig det dem säger. Man kan även göra saker som inte går att göra med vanliga skådespelare. Bara en sån grej som att de har sex i föreställningen. Om två människor skulle försöka sig på att spela någon slags sexakt tror jag att publiken hade blivit mer obekväm.
Kan det inte bli så även med dockor - för som skådespelare tänker jag att det måste kännas lite märkligt, eller?
– Jo, de första gångerna vi repade var det ganska mycket fniss och skämskudde. Men manuset är så finkänsligt skrivet. Det går aldrig över gränsen för vad som känns okej. Dockorna är också sydda naturtroget, med bröst och könsorgan, vilket gör att det blir väldigt drabbande.
Man märker på dig att du har blivit väldigt förtjust i det här.
– Ja, jag trodde väl aldrig att jag skulle bli så tagen av att jobba med dockor. Det har verkligen varit otroligt roligt.
För mig som inte har järnkoll på dockteaterscenen – hur pass vanligt är det?
– Jag vet inte om det har skett någon boom på senare tid för just nu tycker jag det finns ganska mycket att se. I USA är det tydligen jättestort, det hade jag ingen aning om. Det finns flera festivaler runt om i världen som vi eventuellt ska åka på nästa sommar.
"Jag har aldrig repeterat så mycket och intensivt som jag gjort till den här föreställningen", säger Tobias Almborg som arbetat som skådespelare i 20 år.
De sista uppsättningarna av "Romantiken" i Norrköping visas under veckan, men då det har varit högt tryck på biljetterna kommer det eventuellt att bli extraföreställningar, berättar Tobias Almborg.
Vad vill ni förmedla med föreställningen?
– Jag tror att jag får vara lite kryptisk här och säga att det är upp till betraktaren. Men i grund och botten handlar det om hur svårt det är att vara människa.