Det finns ingen färdig historia här.
Kronans curator Stefan Teleman påpekar i en text till Peter Öhrnell, som ställer ut sitt måleri, i stort sett avvisar det han kallar den "anekdotiska konsten". Slarvigt kan man säga att det betyder att man inte direkt kan se vad hans motiv föreställer.
Därmed inte sagt att hans målningar saknar berättande element. Här finns sådant som påminner om graffitins beståndsdelar i Öhrnells vildsint expressionistiska måleri och som kompletterar och delvis täcker tydliga figurer - byggnader, säng, kyrka eller konturerna av en prosaisk platt-tv. Här finns också ord eller ordfragment inritade.
Tingen övermålas med känslor och en tydlig referenspunkt är - utöver de riktmärken som Teleman sätter ut (Torsten Andersson, Lage Lindell, Lennart Rohde) - Elis Eriksson.
Med Tomas Ekström förhåller det sig annorlunda. Och enklare. Från Björsäter utanför Åtvidaberg målar han helst bilar, ett motoriserat landsbygdsliv. Gärna stora amerikanare stilfullt parkerade i blå skymning eller på väg in
i glömskan på en köldfrusen skrot eller långsamt sönderrostande i skogen. Det är en landsbygdscountry, som mer tekniskt drivet utforskats av östgötakollegan Björn Svensk.
Eller också kan man se Tomas Ekströms måleri blues i färg där bilarna har ersatt befolkningen i ett nostalgiskt tillbakablickande måleri.