Konsert
Önskekonsert
De Geerhallen, Norrköping
Dirigent Anna Skryleva
Crusellhallen, Linköping 6/3, De Geerhallen, Norrköping 7/3
Det går inte att ta miste på chefredaktören och forne sportjournalistens Mats Willners stolthet när han jämför eftermiddagen med en matchseger för IFK. Johanna Tafvelin ledsagar oss förtjänstfullt genom en varierad musikkavalkad under Önskekonserten, som är ett samarbete mellan Norrköpings symfoniorkester och NT.
Ett udda och glädjande val är utdraget ur Elfrida Andrées opera ”Fritiofs saga” efter Esaias Tegnérs diktepos med libretto av Selma Lagerlöf. Så härligt att vi får bekanta oss med den fornnordiska kärlekshistorien om vikingahjälten Fritiof och konungadottern Ingeborg vars relation leder till politiska strider, gudsvrede och försoning.
Agnes Auer står för några av kvällens höjdpunkter. Med sin lyriska sopran visar hon prov på inlevelse och variation från Paminas känslofyllda aria ur Mozarts ”Trollflöjten”, Schuberts ”Donna Juanita” i Ekdahls skämtsamma arrangemang och vidare in i Puccinis klassiska ”Oh, mio babbino caro”. Vilken fröjd att lyssna till hennes breda register och honungslena stämma när hon lugnt växlar mellan vitt skilda genrer. Sällan hör man en klassiskt skolad röst så gott mäkta med musikalgenrens mer pregnanta sångstil, som i ”Gabriellas sång” framförd i duett med skickliga Ellen Andersson som står för mer jazziga ingångar.
En annan favorit är Johan Wiklund som med sin bastrombon på glödande allvar tar sig an Puccinis Pavarotti-klassiker ”Nessun Dorma”. Med djupa känslor och renskalad enkelhet imponerar också cellisten Pelle Hansen i Dvořáks cellokonsert. Bitterljuvt som ett kärlekens avsked blommar Jonas Venturi ut med sin piccolaflöjt till toner av Vivaldi. I Barbro Hörbergs melodi ”Med ögon känsliga för grönt” samsas eufori med förtvivlan. Auer tolkar den hudlöst med undertryckt passion. Minns ni filmatiseringen av Pasternaks Doktor Zjivago? Orkestern famnar Jarres oförglömliga musikaliska tema över karaktären ”Lara” med kärleks- och krigsdramat hela komplexitet.
SON visar än gång prov på sin förmåga till episka utflykter i populärkulturens värld. Eftermiddagens genrebredd kanske lockar en annan, något yngre publik som framledes njuter till konsertens slut utan vansinnesrusningar ut till väntande färdtjänst?