Berättarrösten ger en känsla av barnfilm
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Emma är en beskäftig och något brådmogen tolvåring som bor med sin pappa i en liten norrländsk by, dit varken elektricitet eller mobilnät hittat. Två år har passerat sedan Emmas mamma dog i en bilolycka och pappa Anders känner att det är dags att gå vidare i livet.
Genom en kontaktannons lär han känna frånskilda Sara, som kommer på besök med sin son Daniel. Emma bestämmer sig för att vara så otrevlig som möjligt för att skrämma iväg den ondsinta människan som hotar att ta hennes mammas plats.
Ett rätt så klassiskt scenario alltså. Men ganska snart förvandlas det man förväntade sig vara en romantisk komedi för väldigt unga, till en äventyrsfilm i de norrländska fjällen. Emma och Daniel åker motorbåt, fiskar och tittar på renar.
I filmens första del fungerar Emmas smått norrländska stämma som berättarröst, vilket gör att det känns väldigt mycket som en barnfilm. Det tillsammans med det, kanske inte så typiska, flicka räddar pojke från att ramla utför stup-fenomenet ger även starka Astrid Lindgren-associationer.
Tillsammans är barnen med om diverse strapatser och hela tiden gör de fel och tänker rätt. Höjdpunkten i filmen är när Emma genom en symbolisk handling bestämmer sig för att ändra på sitt liv.
Manuset är skrivet av Mats Wahl, vars bland andra kreationer vi kunnat se Vinterviken 1996 och Den osynlige 2002, och Ingela Magner, som även står för regin. Magner har tidigare regisserat Selma & Johanna - en roadmovie från 1997.
Storstadsmamman som tycker det är lite exotiskt att vara utan el och sävlige pappan i rutig flanellskjorta, spelas av Marie Richarsson och Örjan Landström, men de förekommer mest som bakgrundsfigurer.
Maria Gidlöf är en debutant i filmsammanhang. Hennes rollfigur Emma är en ganska tuff och orädd tjej som obekymrat slår ihjäl uppmetade fiskar.
Anastasios Soulis, Daniel, som är fantastiskt bra i sina tidigare filmer Bästa sommaren, Alla älskar Alice och Hem ljuva hem (om alkoholism och kvinnomisshandel), är även här duktig. Men det känns som om en del av hans charm gått förlorad i och med den efterpubertala basrösten.
Filmen är full av förföriskt vackra bilder av det nordsvenska landskapet - om man tycker som sådant vill säga. Själv tyckte jag mest att det kyliga klimatet i filmen spädde på biosalongens ohyggligt låga temperatur.