Nattsvart men lysande
Efter succéfilmerna Fucking Åmål och Tillsammans är förväntningarna på Lukas Moodysson superhöga. Med Lilja 4-ever lyckas han utan tvekan leva upp till dem, fast på ett helt annat sätt. Då de tidigare filmerna är ljusa och glada är Lilja 4-ever nattsvart och tung.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den utspelar sig i en förort någonstans i det som en gång var Sovjetunionen. 16-åriga Lilja (Oksana Akinsjina) drömmer sig bort från smuts och misär. Men när hennes mamma följer med sin nya man Sergej, en stor iskall ryss, till USA för att börja ett nytt liv blir hon lämnad ensam kvar.
I en kall, ruggig lägenhet utan pengar till vare sig mat eller el tvingas hon ensam bearbeta sveket. Hon har en trogen vän i den unge Volodja (Artiom Bogutjarskij) och tillsammans tar de sig an en vardag fylld av limsniffning och självmordstankar.
Den ryska förort vi får se i filmen är extremt grå och sliten. Kylan tränger sig på, in under kläderna och klimatet människor emellan är hårt som sten.
Lilja ser sin räddning när hon träffar den sammetsögde Andrej. Han lovar att ta henne med till Sverige och ordna jobb åt henne där. Volodja blir misstänksam och ifrågasätter om man verkligen kan arbeta med att plocka grönsaker mitt i vintern, men Lilja är redan kär.
Filmen tar upp ämnet trafficking och är fantastisk bra. Men när jag som biopublik tvingas se på när lilla mjuka Lilja råkar ut för det ena karlsvinet efter det andra gör det ont, alldeles för ont. Det vände sig i magen och när eftertexterna rullar på strömmar tårarna utför mina kinder. Två killar i raden framför gnuggar sig i ögonen och när jag vänder mig om ser jag resten av publiken göra likadant. Det spirande manshatet lugnar sig något, det finns trots allt hopp om manligheten.
Hur ofattbar den grymhet som ryms i filmen än är så är det inte svårt att ta till sig det som händer som en del av verkligheten. Det går inte till överdrift och skådespelarna är helt lysande. Filmen inger en känsla av hopplöshet, samtidigt som den visar att det - hur mycket man än försöker, inte går att beröva en människa på allt hon har. I en scen säger Lilja; "Du kan inte köpa mitt hjärta och min själ". Hon vägrar låta sig knäckas.