Bad Cash Quartet ägde allt för en stund
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Riktiga rockstjärnor är de. Här är det inget tal om tekniska svårigheter eller andra bortförklaringar. De är här för att spela musik. Spela och förtrolla.
Med en kaxig och självsäker Too bored to die drar de igång söndagens spelning i ett kallt och disigt Söderköping. BCQ spelar de första ackorden och publiken är erövrad. Den långa väntan är äntligen över. Förväntningar och nyfikenhet exploderar tillsammans med tonerna som dånar ut ur ljudanläggningen.
Under drygt 40 minuter drar de igenom sin repertoar med ett tiotal låtar från de två skivorna, Bad Cash Quartet och den senaste Outcast.
Det är svårt att förstå att dessa gossar, från Örgryte-Göteborg, är runt 20 år. De äger scenen, publiken, Söderköping och kanske till och med världen i samma ögonblick som de framför låtar som Shy lips och Outcast.
Bäst är Too bored to die. Den är så där självsäker, distanserad, uttråkad och så jävla bra att det är svårt att kontrollera kroppen och stå still.
Med Shy lips brister hjärtan, Monday Morning håller kvar nuet och får oss att hoppas att söndagskvällen varar hela livet ut.
Högtalarna levererar musik som är ung och plågad på samma gång som den kantas av någon sorts gammal vishet. BCQ är det nya millenniets rocknroll. Ge dem några år, ett par skivor till och senaste Outcast. Då kommer även de att äga sina fans i all evighet likt The Rolling Stones eller Kiss.
Även detta lyckorus har sitt slut, och detta lagom till att publiken brutit sig ur sin kokong.
Med This night or next avslutar de denna spelning och lämnar scenen.