MAGNUS CARLSON
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Teaterladan
Magnus Carlsons solodebut känns såhär i efterhand bra mycket vassare i teorin än i praktiken.
För visst är det så att han sitter inne med en av det här landets vackraste röster, och det är svårt att tvivla på att hans texter kommer direkt från hjärtat. Men rent musikaliskt är det oftast allt annat än spännande. Naturligtvis finns det lysande undantag, singeln Det Värsta Av Allt, är ett sådant. Men en stor del av låtarna känns ofärdiga och trevande.
Hans röst och hängivenhet ger visserligen liv och styrka åt de ibland haltande melodierna, men ibland räcker inte ens det.
Inför en totalt hängiven publik på Teaterladans scen fungerar de dock utmärkt.
En rodnande och förvånad Magnus tar leende emot publikens ihärdiga "alla vi som älskar Magnus klappar nu"-rop, och det värmer gott i hjärtat att ta del av den besinningslösa hyllningen till mannen som gav hjärtekrossarballaderna ett svenskt ansikte.
Men riktigt, riktigt bra blir det inte förrän hela Sveriges popälskling Håkan Hellström, till publikens ohämmade förtjusning, dyker upp och sjunger med Magnus på tre låtar. Då faller plötsligt alla bitar på plats, och Teaterladan förvandlas till ett stort bultande hjärta där publikens jubel aldrig verkar vilja ta slut.