Aggressiv komik i Moodyssons dikt
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Moodysson debuterade vid sexton års ålder geniförklarades han av den del kritiker medan andra hade svårt att se hans storhet. Dock var de flesta eniga om att den unge poeten hade både förmåga och en stark vilja att uttrycka sig. Men de som insåg Moodyssons enastående talang kunde i debutsamlingen klart se att poeten, trots sin låga ålder redan var en färdig poet.
Färdig i den meningen att han var genuin, en äkta naturbegåvning som redan behärskade sitt språk och uttryck. Han hade från första stund funnit den plattform vilken hans språk utgick ifrån.
Den nu utgivna bokens anslag är den genialiska En promenad från 1996 där han i en lång dikt förmedlar exakt vad som händer honom under en promenad: vad han ser, hör, gör, känner och tänker.
Moodysson har i ett annat sammanhang skrivit att "det banala är det basala" och detta är det mest signifikativa för hans diktning. De återkommande vardagsfraserna, platsen där vi existerar, de föremål vi bär med oss, men också känslolivets behov av ett nu att finna ett varande i. Allt det till synes triviala i våra liv lyfts fram och synliggörs.
En annan av Moodyssons mest typiska, poetiska tekniker är omtagningen. Att låta en fras eller en liknande fras återkomma som ett suggererande, nästan hypnotiskt mantra. Dikten Notturno II från 1989 kan illustrera denna metod:
Jag tänker aldrig på dig:
inga fåglar kretsar inga viskningar
skälver: det finns
inga viskningar inga fåglar
Jag tänker aldrig på dig:
det finns inget hav höljt i skymning
det finns inga stjärnor
det finns inga skimrande speglar
Jag tänker aldrig på dig
men alla mina tankar tänker
tyst över sovande vatten
på dig.
Det finns ofta en vass, aggressiv komik i Moodyssons texter som kan förvirra läsaren. Dessa bisarra och burleska inslag i hans diktning kan ses som ett uttryck för att förstärka den plågsamma känslan av inre tomhet och utanförskap, för att tillspetsa en verklighet som bara kan betraktas, inte upplevas, för att med hjälp av komikens kick försöka få denna overkliga verklighet att tränga in och bli till en känslomässig upplevelse.
De av oss som funnit storheten och intimiteten i Lukas Moodyssons dikter kan bara hoppas på att poeten inte övergivit skrivandet helt för filmproduktionen, utan återkommer med nya, lika starka diktsamlingar som de redan utgivna.