Boken Lars Leijonborg borde läsa
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det nya Europa som växer fram har en skuggsida - närapå ett skuggrike, med egna lagar och förordningar. Det finns dock ett annat Europa. Det kan påminna om industrialiseringens framväxt där den mänskliga kroppen bara var en kugge i ett större drivhjul.
Fabriken var målet, syftet och världen i sig. Långsamt avhumaniserades arbetaren, alienerades. Naturligtvis var det bara ett skede i den större rörelsen - arbetarklassens framväxt.
Den yttersta handelsvaran i det nya Europa är inte längre spinnerskan eller stansoperatören, i den nya zonen är det den mänskliga kroppen i sig som är varan. Dess förhoppning om frihet. Det är en ypperlig vara: det går att förtjäna sitt uppehälle på att transportera människor i nöd från en zon till en annan. Om omgivningen är avskyvärd blir priset högre. Är gränserna hårda ackumuleras priserna efter ett slags lidandetariff. Det är en marknadsekonomi fjärran alla liberala drömmar. När skruvstädet dras åt, när gränserna stängs, så vips så föds det nya transaktioner. Att handla med kvinnor och barn är i och för sig en lukrativ marknad - handelstågen trampar ständigt ut nya stigar - men i takt med att gränserna omkring mer rika länder hårdnar, så ökar också intresset för att smuggla människor vars enda mål egentligen är att få andas ut. Det är ett Europa vi sällan ser, sällan talar om, allt som oftast inte vill kännas vid när basunerna ljuder om att vi skall vara ett folk, en valuta.
Georg Orwells Nere för räkning i Paris och London är en klassiker i sin genre - dess journalistiska skärpa i kombination med ett tyglat raseri gör boken till stridsskrift för mänskliga värden, så som de en gång var satta på pränt: frihet, jämlikhet och broderskap - men så var det där lilla, det där extra - att vissa kanske var lite mer jämlika, förtjänade en smula mer frihet, ja - de var mer av allt.
En författare som på ett plan fortsätter Orwells arbete, fast utan hans politiska slutsatser, är Azouz Begag som i samarbete med Ahmed Beneddif, nu utger den litterära dokumentären Ahmed från Bourgogne. Det är en fasansfull bok.
Dess stil är enkel, konstaterande, närapå klinisk i sin redovisning av hur en fransk ung man blir utvisad till sin faders land och en dag står i en algerisk hamn. Under två år genomkorsar han illegalt tio länder - utvisad är han för brott som han dessutom inte begått. Genom alla spår och gränser möter han människor i liknande situation som han själv, personer vars enda mål är att ta sig in i det stängda Europa.
Författarduon har arbetat på det klassiska viset: offret berättar, stilisten för ned det på pränt. Begag/Beneddiff visar med förfärande klarhet att det finns någonting där ute som är fundamentalt fel. Detta är boken jag skulle vilka ge Lars Leijonborg i julklapp, så att han i själva märgen av sin existens kunde ta del av vad det innebär att vara flykting. Det är en blivande klassiker, det är jag övertygad om.